Baklänges in i framtiden – nu ska biblioteken klå Google
Ryktet gör gällande att Larry Page, för sådär en tio år sedan, på egen hand försöka skanna så många böcker som möjligt på en timme. Han lyckades ganska bra, och efter det tog Googles bokskanningsprojekt sakta form – och senare blixtrande fart. Mer än 15 miljoner böcker finns nu inskannade, och av dem är kanske så många som tre miljoner fritt tillgängliga för vem som helst. Förra veckan beslöt sig emellertid den amerikanska justisen att Google inte har rätt att fortsätta med detta projekt, framför allt eftersom upphovsrätten ställs på huvudet. I korthet, får Google inte tjäna pengar på böcker som tillhör den kulturella allmänningen och inte heller på herrelösa verk, där rättigheter kvarstår men ingen vet vem som äger dem. Bättre då att låta böckerna stå kvar på sina hyllor och samla damm – och tillsätta en utredning. Om inte upphovsrätten fungerar som den ska låser vi under tiden in kulturarvet.
Några inom biblioteksbranschen har välkomnat detta beslut; Google har redan för stor makt och det är förstås staten och det allmänna som skall bygga ett digitalt bibliotek, om man nu ska tro en artikel i dagens _New York Times_. Naturligtvis borde det vara så, men problemet är att den inte fungerar och heller inte kommer att funka. Den teknologiska kompetensen är för det första alldeles för låg inom bibliotekssektorn, och för det andra kommer ingen regeringen någonsin att skjuta till de medel som behövs för en synnerligen omfattande teknisk såväl som juridisk infrastruktur. Robert Darnton, chef för Harvads universitetsbibliotek och en återkommande kritiker av Google, har tagit initiativet till en nationellt digitalt bibliotek i USA - om 18 månader skall man ha något att visa upp. Med biblioteksmått är det rasande snabbt, men under samma tid har (eller hade) Google skannat in ytterligare fem miljoner böcker; ingen bibliotekschef har någonsin skannat en bok.
Allt som Google gör är inte bra; företaget har enorm makt, men kritiken av deras bokprojekt påminner lite om diskussionen huruvida kommersialism, eller rentav kapatalism, egentligen är något att ha. Väldigt många av oss använder Googles sökmotor, YouTube eller Gmail trots annonser och reklam. Att på samma sätt få tillgång till pdf:er av allsköns böcker genom Goole Books är inte heller så dumt, om man nu inte förfasar sig över att någon samtidigt annonserar för något som alluderar på bokens titel. I den bästa av världar vore det givetvis bäst om det fanns offentliga medel och system som skötte den digitala tillgången till kulturarvet, men de finns inte – och kommer heller inte att existera på många år. Under tiden vore det därför bra om andra mer snabbfotade aktörer fick tillfälle att fortsätta sin verksamhet. Det skulle både bokälskare och nätanvändare tjäna på.