Åker medieföretagen snålkjuts?

En central tanke i den bok som Per Strömbäck och jag precis blivit klara med, Myten om internet (lansering 15/9) är att den konflikt som under 00-talet utspelade sig mellan mediebransch och pirater numera ersatts av en betydligt knepigare problemkomplex mellan IT-företag och mediebolag. En av många inspirationskällor till den idén utgår från Robert Levines, Free Ride (2011) och han har också skrivit en artikel i vår kommande bok.

Levine menar att den centrala konfliktlinjen på nätet numera går mellan upphovsmän och deras representanter på den ena sidan, och olika distributörer och aggregatorer som använder teknologin för att (mer eller mindre) utnyttja deras arbete (utan tillstånd), på den andra. Möjligheten för olika slags mediebolag att ta betalt för innehåll på nätet är härvidlag något av en ödesfråga, och häromdagen intervjuades Levine om detta på dn.se, Internetdebattör: Traditionella företag måste slå tillbaka. Internetföretag som “Megaupload eller mer lagliga Google investerar inte i innehåll”, hävdar Levine där; de betalar inga upphovsmän, “men de tjänar ändå stora pengar på det dessa upphovsmän skapat.”

Den här diskussionen är inte ny, men Levine menar att mediebranschen måste sluta att jaga sina kunder och istället koncetrera sig på distributionsfrågan. Att som Levine jämföra fildelningssajters intäkter med Google är visserligen inte så välvalt, och hans resonemang om möjligheten att lagligt se exempelvis ny film haltar också betänkligt – filmbranschens vägran, eller åtminstone tröghet i att satsa digitalt har ju bäddat för illegala alternativ. Men Levine är långt ifrån någon hard-core upphovsrättsfanatiker och traditionell branschlobbyist. Tvärtom lyfter han fram distributören Spotify som en utmärkt affärsmodell och därtill menar han att upphovsrättens skyddstider är för långa.

Den springande punkten är dock hur vi ska bära oss åt för att i det framtida nätsamhället skapa reella incitament för en fungerande digital marknad. Synen på denna utveckling skiftar som bekant; mot informationsfrihet och nätneutralitet står fallande mediala intäktsmodeller, vilka på sikt hotar att underminera stora delar av kultur- och informationssektorn och därmed det innehåll som tekniksektorn lever av. Att alla digitala uttryck enkelt kan kopieras är givetvis en förutsättning för den användargenererade webben, men ett eroderat rättsmedvetande riskerar också att de facto kullkasta de kreativa näringarna. Fortsättning lär följa …