Kvalitet – vad är det?

Det är något förvånande men begreppet kvalitet är nuförtiden alltmer omtalat. Det skrivs spaltmeter om kvalitetskultur, om informationskvalitet, om mediekvalitet, och inte minst om kvalitetsjournalistik. Under det analoga 1900-talet betydde kvalitet en sak, i en ny digital tid innebär det uppenbarligen något annat. Frågan är bara vad? För som vanligt när det gäller detta sliriga begrepp är det inte alldeles enkelt att vare sig definiera vad kvalitet är, eller svara på hur ett mer kvalitativ kultur- eller medieutbud ska produceras, distribueras och konsumeras. För att nu inte tala om hur man digitalt ska ta betalt för det. Nedanstående utgör ett första axplock ur min kommande bok där ett kapitel just kommer att handla om begreppet kvalitet – och hur det ställs på huvudet i en digital tid:

Man kan fråga sig varför kvalitet är så omskrivet för närvarande; vad är det som gör att detta smaknormerande men notoriskt undanglidande begrepp åtminstone delvis hamnat i fokus för mediediskussionen på senare tid? Kvalitativa budskap riskerar att drunkna i webbens informations-tsunami, heter det ibland. Den hotande kommersialiseringen av medierna spökar därtill ideligen, vilken lömskt vill dra ner kvalitetsnivåerna. Överflöd och kommersialisering är ständiga fiender som all kvalitet har att kämpa mot.

Traditionella medier (som ofta betraktar sig som långt mer kvalitativa än nya webbaserade medier) lever numera i symbios med webbens snabba nyhetsflöde och det ideliga delandet på sociala medier. De senare driver upp webbtrafiken, men de har sällan på egen hand förmågan att sätta mer betydande avtryck i offentligheten. Ändå finns det för närvarande en påtaglig oro i mediebranschen att lika rörliga som snabba medier online håller på att ta över. Överflödet gör att traditionella medier hamnat på efterkälken, åtminstone enligt detta synsätt. Det är till och med en rädsla som ibland bearbetas i fiktionens form; i teve-serien House of Cards (2013) är det exempelvis sajten Slugline som målas ut som nyhetsdrivande och granskande – och inte den klassiska pressen. Vilket nu möjligen inte är så förvånande eftersom det är webbportalen Netflix som producerat serien.

På en mindre strukturell nivå är kvalitetsbegreppet dessutom ständigt aktuellt i den digitala domänen, detta eftersom det blivit allt svårare att bestämma vad som är sant eller inte. Det gäller naturligtvis också kvalitetsbegreppet per se. Enligt Wikipedia avser begreppet ”kvalitet” värdet av egenskaper som objekt, ett subjekt eller olika aktiviteter har. Begreppet sägs åsyfta ”det inre värdet” av en produkt, en tjänst, ett verk etcetera. Kvalitet kan också ”utvärderas, mätas och systematiskt förbättras genom kvalitetssäkring.” Det senare är precis det som inträffat på Wikipedia; tittar man på begreppsdiskussionens versionshistorik ser man nämligen hur olika synsätt och tolkningar av kvalitetsbegreppet växlat över tid. I en av de första versionerna av Wikipedia-artikel hävdades det exempelvis att kvalitet var ”ett värde eller unikhet som ett subjekt eller objekt har i tid och rum, vare sig det gäller konstnärliga verk, produkter (vara, tjänst, person eller kapital)” – men nu är definitionen alltså en annan.

Artikeln om kvalitet på Wikipedia utgör ett närmast övertydligt exempel på hur granskande av informationsutbudet på internet i allt högre grad innebär att vikta källor i olika kvalitetsnivåer. Det är bland annat en viktig uppgift för skolan framöver; webbens utbud är fantastiskt – men måste alltid läsas och betraktas med en kvalitativ och källkritisk blick. Samtidigt innebär mängden information och ett närmast oöverblickbart innehållsutbud att det som traditionellt betraktats som kvalitativt högtstående – om så av konstnärliga, kulturella eller ekonomiska skäl – blivit alltmer relativt. Hur kvalitativa omdömen delges och uppfattas idag beror därför både på vem som formulerar dem – och vem som läser, lyssnar eller ser på dem. I en digital kontext har kvalitetsbegreppet alltså relativiserats, för att inte säga underminerats – men samtidigt också väsentligt uppgraderats. På webben finns förstås mängder av sajter, bloggar och nättidskrifter där en synnerligen kvalitativ diskussion förs mellan användare med betydande kunskaper. Den offentlighet som tidigare satt inne med formuleringsprivilegiet när det gällde kvalitet är därför numera på reträtt. Omvänt kan man argumentera för att det just är därför som den offentliga kvalitetsdiskussion skjutit fart inom den traditionella mediesektorn. Det sker dels av ett nyfiket intresse – men också av en rädsla för att tappa initiativet. I en tid av relativt minskat offentligt genomslag och bristande uppmärksamhet, och i allt starkare konkurrens med kakafonin av röster på webben, är det såtillvida fullt begripligt att kvalitetsdiskussionen tagit fart.

En kommentar