Larvigt prat om en tredje revolution
Idag har jag publicerat en recension av Chris Andersons bok, Makers i SvD. Jag är ganska så kritisk; recensionen inleds så här: “Barnkammaren var länge något av teknik- och mediehistoriens skräphög. Där samlades mekaniska apparater och optiska leksaker som fenakistoskop och trollyktor vilka tidigare var attraktiva storsäljare på marknaden men som därefter tappade i värde och förpassades. Det var då. Numera är det som om historien ändrat riktning, för det är i lekrummet som framtiden verkar byggas. Utgångspunkten för ”Makers” är att Chris Anderson försökte få sina barn intresserade av att bygga robotar med legobitar, produkter lanserade under namnet Lego Mindstorm. De ledsnade snabbt, men inte Anderson. I stället inspirerades han och startade företaget 3D Robotics som i dag tillverkar enkla, luftburna drönare för privat bruk. Affärerna blomstrar. Anderson är i dag rentav den främsta talespersonen för den så kallade maker movement, en sorts sammansmältning av ny digital teknik och traditionellt hantverk där folk konstruerar produkter, inte sällan med hjälp av 3D-skrivare vilka av flytande plast printar reella objekt.
Recensionen kan laddas ned här.