8,78 miljoner från VR

Jag har idag erhållit ett större forskningsanslag från Vetenskapsrådet – på hela 8,78 miljoner kronor för perioden 2014 till 2018. Projektet, “Strömmande kulturarv: filförföljelse i digital musikdistribution” handlar i princip om Spotify – och involverar förutom mig själv, docent Patrick Vonderau på Stockholms universitet, FD Rasmus Fleischer på Stockholms universitet/Södertörns högskola, FD Anna Johansson på Umeå universitet (HUMlab) samt Christopher Kullenberg på Göteborgs universitet. Eftersom jag vid årskiftet tillträder en ny tjänst som professor vid Umeå universitet kommer projektet att förläggas till min nya Institutionen för kultur- och medievetenskaper där. Och vad handlar det då om – jo, ungefär följande:

Sätt att lyssna på ny (och äldre) musik har på mycket kort tid förändrats i den digitala reproduktionsåldern. Om föreställningar om den himmelska jukeboxen för 20 år sedan utlovade musik i molnet för alla, är det numera en realitet. Svenska Spotify är det främsta exemplet på musikbranschens lika globala som teknologiska omställning. Det beviljade VR-projektet har som syfte att studera framväxande strömmande mediekulturer i allmänhet, och musiktjänsten Spotify i synnerhet – med bäring på de digitala utmaningar som direktaccess till musikarvet har för institutioner som exempelvis ska garantera tillgång till musik som kulturarv. Projektet vilar på en mycket speciellt utformad forskningsmetodik, där utgångspunkten är upprättande av ett icke-kommersiellt skivbolag (i forskningssyfte). Bolaget kommer att fungera som innovativt forskningsverktyg för en forskargrupp om fem personer med syfte att följa – eller rentav förfölja – digitala musikfiler genom den inom-digitala distributionsprocessen: från skapelse över aggregation till uppspelning. Med hjälp av digitala metoder och digital etnografi (kopplat till HUMlab) är ambitionen att observera filernas färd genom det digitala eko-system som utgör den strömmande mediekulturens svarta låda – vanligtvis oåtkomlig för den traditionelle medieforskaren. Grundtanken är att digitalisering av medieobjekt förändrat hur de bör konceptualiseras, analyseras och förstås med utgångspunkt i de spår av information och betydande mängder data som musikfiler ständigt och oupphörligen lämnar i olika nätverk. Det vill säga, från studiet av statiska musikartefakter till ökat vetenskapligt fokus på dynamiskt, aktiva filer med ett slags inherent information om exemplevis bredbandsinfrastruktur, fildistribution och aggregation, användarpraktiker, ‘klick’-frekvens, sociala spellistor, delning och upprepning. Det imaginära skivbolaget kommer att ge tillgång till distributionsplattformar som Spotifys analytics, och möjliggöra en undersökning av den industriella generering av massiv kulturell data som alla musikfiler numera alstrar. Kärnan i projektet ligger alltså i att spåra och övervaka musikfiler, en sorts etnografisk observation av deras distributiva liv.

2 kommentarer

  1. Hej Pelle,
    Det låter som ett spännande projekt detta. Skulle du vilja komma och berätta om det och diskutera det på Manifestdagen? Det är seminariepasset i anslutning till Manifestgalan där vi lyfter fram och premierar musik utgiven av oberoende skivbolag. Som jag upplever det är vi många som gör det du beskriver på riktigt och det vore kul att få reda på varför du inte valde att undersöka hur musikfilerna förflyttar sig i den “verkliga världen” istället för att starta ett imaginärt skivbolag?
    Bästa hälsningar,
    Anders

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *