Något om sökmotorer

För en tid sedan skrev jag en kommentar till SvD apropå ett symposium om sökmotorer och Google som jag var med på i Lund i början av april. Jag vet inte riktigt var texten tagit vägen; kanhända kommer den att publiceras. Den är långt ifrån dagsaktuell – men värd att läsas åtminstone av någon. Artikeln lyder som följer:

Det händer att sökmotorer skriver dikt. På egen hand. På googlepoetics.com samlas poesifragment som sökmotorns så kallade auto-suggestion föreslagit. Dessa lyriska förslag kan ibland vara bedårande. Sök efter ”I expect” – och på basis av vad andra sökt föreslår den vita sökrutan:

I expect …
I expect death to be nothingness
I expect you to die
I expect a miracle
I expect nothing less

Men automatiska sökförslag kan också ha en mer sinister sida. Söker man på frasen ”women need to” får man till exempel allt annat än charmerande förslag. Här framstår sökmotorn snarare som misogyn. I slutet av förra året använde organisationen UN Women sådana sökresultat i en reklamkampanj, där sökrutan grafiskt tejpades över kvinnors munnar, för att illustrera behovet av jämställdhet. Även digital teknik har ett kön.

Jag söker – därför är jag. Möjligen är det vår tids digitala cogito. På ett symposium vid Lunds universitet behandlas för en tid sedan sökmotorers reglering av våra tankar, Googles dominans och behovet av alternativ sökregimer. Sökning efter information föregår ju det mesta på webben. Ändå är ”sök” inte den förhärskande användarform som många tror. I sociala medier söker vi exempelvis inte alls. Där råder en helt annan digital logik.

Under symposiet gav flera uttryck för en skepsis mot sökmotorer; vi litar inte riktig på att sökningar ger adekvata svar. Samtidigt fortsätter vi alla att använda främst Google varje dag. Det är en praktik som effektivt underminerar kritik mot felaktiga sökresultat. Sökmotorer måste därför framstår som relevanta för oss; för Google kommer användarna alltid först – därefter möjliga intäkter. Undersökningar där ögonrörelser registreras har exempelvis visat att klickfrekvens på sökresultat alltid påverkas av var information finns. Mest klickar vi högst upp i träfflistan, och det är också där som Google tjänar pengar genom att placera annonser. Genom nya satsningar som Google Shopping finns dock en alltmer grumlad gräns mellan information om produkter – och reklam för dem.

Mer än 90 procent av alla sökningar i Europa görs med Google. Den amerikanska nätdominansen är total, och mer mjuk makt än så går inte att köpa för pengar. Lägg därtill NSA-övervakning, och många frågar sig om det inte är dags för europeiska alternativ. Marknaden har faktiskt misslyckats med att lansera valmöjligheter. Microsofts sökmotor Bing är visserligen ett, men det är ett gigantiskt förlustföretag, dessutom finns marginella sökmotorer som DuckDuckGo eller ryska Yandex. Ett alternativt skulle vara ett gemensamt öppet index för webben, vilket kunde användas gratis i icke-kommersiella syften och mot en mindre kostnad i andra. Digital infrastruktur bygger inte sig själv och här kunde EU spela större roll. Frågan är dock större: för är det inte så att vi faktiskt börjar bli redo för ett public service internet?

En kommentar

  1. Det finns dock alternativ som gör att man blir mer osynlig i sina sökningar såsom ixquick och anonymouse.
    Men det behövs många fler så vi slipper utvecklingen mot att alla vet allt om alla.
    Fast de som är excibitioniste på Facebook och Twitter kommer troligtvis aldrig bli medvetna om allt som man gör på internet kan kartläggas in i minsta detalj.

    Svensken i gemen är dock ingen som är någon medveten internetanvändare.
    Vi,tror ju alltid på att Staten och dess tjänstemän vill en väl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *