Minnet som aldrig sviker – bokrecension i Sydsvenskan

Nils Gustafsson har idag recenserat min bok i Sydsvenskan. Snickars tar “ett stort grepp om den digitala utvecklingen men framställningen blir snudd på hållningslös”, skriver han i texten Minnet som aldrig sviker. Det är att hårdra min argumentation, för visst tar jag ställning för somligt (och inte för annat). Samtidigt har Gustafsson delvis rätt för man kan med viss rätt anklaga min bok min för att vara en smula ryggradslös i sitt ständiga resonerande – å ena sidan, å den andra. Det är dock en av mina poänger. För som jag skriver: digitalisering är “i allra högsta grad dialektisk; den är – och kommer att fortsätta vara – olika saker samtidigt. Digitalisering är därför varken eller – den är (nästan) alltid både och.”

Avslutningsvis är Gustafsson emellertid mer positiv i sin anmälan. Det är, skriver han, “i kapitlet om lagring som Snickars styrkor tydligast framträder. Som före detta forskningschef på Kungliga Biblioteket har han en gedigen kunskap på området, vilket märks. Här får vi en vidsynt skildring av den enorma ökningen i lagringskapacitet som skett under de senaste decennierna och vilka problem det medför, liksom av den viktiga trend som innebär att vi alltmer slutar att lagra information på våra egna datorer utan i stället placerar data i namnlösa serverhallar i det som lite otydligt brukar kallas för ”molnet”. Vad innebär det att allt kan sparas? Hur ska vi skriva historien när allt finns i arkivet och arkivet är allt? Vad innebär det att vi sparar allt hos ett fåtal kommersiella företag med gränsande till allmakt över vårt förflutna? Vad är värt att minnas? Vad är värt att glömma? Det är frågor som Pelle Snickars gärna får låta svälla ut till en egen bok, fast förankrad i hans forskargärning.”

Noterbart är att Gustafsson också skrivit om boken på sin blogg – Algoritmernas bur. Pelle Snickars Digitalism.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *