Inledningsutkast till om artikel om bokmediets omvandling

Det forsknings- och samtalsprojekt som jag och litteraturvetaren Alexandra Borg drivit i ett par år, “Kod(ex). Bokmediets omvandling”, håller vi nu på att bearbeta i endera artikelform. Tanken är dels att redovisa några teman och frågeställningar vi ägnat åt oss i ett antal workshops, dels att sammanfatta en del av diskussionen om och kring bokbranschens digitala omställning. Ett första utkast (av inledningen) till vår artikel ser ut som följer:

En enkel sökning på termen ”e-bok” i Retrievers artikelsök ger en antydan om hur elektroniska böcker diskuterats i Sverige under de senaste 20 åren. Under 1990-talet figurerar exempelvis bara ett par enstaka artiklar. “Tänk dig att du kan bära med dig alla böcker du önskar utan att de tillsammans väger mer än ett kilo”, hette det exmpelvis i en artikel i Göteborgs-Posten 1999. ”Det blir möjligt när e-böckerna slår igenom.” Bokbranschen menade dock att de elektroniska böckerna mest föreföll lämpade för instruktions- och läroböcker. E-böcker skulle alls inte fungera ”för de böcker man läser som förströelse. De läsarna är oerhört konservativa”, hävdade en förlagschef. Samtidigt var andra, framför allt IT-experter, måna om att lyfta fram e-boken som det nya mediet som framgent skulle ta bokläsarna med storm. ”För sex-sju år sedan var det nästan lite Klondykestämning kring e-boken”, påtalade till exempel E-libs dåvarande VD i en artikel några år senare, 2007 – med den träffande rubriken: ”E-boken går framåt i sin egen takt.” Men, fortsatte hon, “de förväntningarna har inte uppfyllts.” Om e-boken tidigare betraktades som förlagsbranschens framtidshopp, hade den under 00-talet blivit flankerad av både CD-boken och MP3-boken. Boken höll helt enkelt på att bli en digital medieform bland andra – och frågan som många förläggare började ställa sig när den digitala omvandlingen av bokbranschen tog fart, vad en bok egentligen var för något?

Åren efter 2010 förändrade sig den nationella diskursen om e-böcker gradvis igen. Nu var frågan (ånyo) inte om e-boken skulle ta över – utan när det skulle ske. Under 2012 såldes exempelvis mer än 130 000 e-böcker, mer än dubbelt så många som året innan. ”Den nya trenden ökar lavinartat”, hette det bland annat i ett stort julreportage i Aftonbladet där olika läsplattor även betygsattes (ingen fick mer än tre plus). ”Försäljningen av e-böcker ökar hela tiden: i USA står försäljningen för 50 procent i vissa genrer och jag är helt övertygad om att vi kommer hamna där i Sverige också”, menade bland annat VD för Svensk Bokhandel. Hypen av e-boken under dessa år – mellan främst 2011 till 2013 om man följer det brant stigande antalet artiklar i Retriever – gav givetvis också upphov till en rad rekyleffekter. Somliga förläggare var exempelvis offentligt aktiva motståndare till e-böcker (Svante Weyler), regeringen oroade sig för att datorerna hotade läsandet (Litteraturutredningen 2013), och den amerikanske författaren Jonathan Franzen liknade till och med Amazons VD, Jeff Bezos vid Antikrist. Inför bokmässan i Göteborg 2013 prydde han DN Kulturs omslag, och frågade sig om apokalypsen skulle komma med de stora nätbokhandlarna.

Mottagandet av e-boken har under de senaste 15 åren med andra ord rört sig från en fascinerad avvaktande hållning mot ett entusiastiskt hyllande (med vissa undantag), för att under de senaste två åren plana ut i ett mer nyktert konstateranade att den analoga och fysiska boken gör rejält motstånd, och fortsatt säljer bra. Faktum är nämligen att vi numera ägnar oss åt, läser och lyssnar på böcker alltmer – men på högst olika sätt. För första gången på åratal har förlagens försäljningskurvor börjat peka uppåt; under de första månaderna av 2016 har det totala antalet sålda böcker ökat med mer än fem procent. Adderar man ljudbokens uppgång med geniala plattformar som Storytell – där förlagens intäkter för ljudböcker ökade med 95 procent mellan 2013 till 2014 – inser man snabbt att den digitala omvandlingen av bokbranschen, för vilken e-boken kommit att bli mer eller mindre synonym, är allt annat än enkel att överblicka.

Försöka duger dock, och under två års tid har vi författare drivit ett forsknings- och samtalsprojekt (med stöd av Riksbankens jubileumsfond) som just handlat om bokmediets omvandling. Vi har i ett antal workshops samlat ett trettiotal företrädare från bokbranschen och akademin, där de senare kommit från en mängd olika vetenskapsdiscipliner. I den här artikeln vill vi redovisa några av de teman och frågeställningar som vi diskuterat (löst sammanfogade under rubrikerna ”produktion”, ”distribution” och ”konsumtion”). Utgångspunkten för vårt projekt har varit att den samtida boken – i olika elektroniska format – bör betraktas som en ny medieform. Vi har därefter diskuterat vilka implikationer det fått för såväl bokproduktion (i både analog och digital bemärkelse), distribution av böcker som data (liksom i fysisk form genom nätbokhandlare), liksom konsumtion av böcker (i olika modaliteter) på skiftande plattformar. En konsekvens av bokbranschens digitalisering är att andra än litteraturvetare börjat att på allvar intressera sig för bokmediet – en annan är att litteraturvetare blivit varsamma att böcker numera faktiskt är en medieform bland många andra.

Det kanske viktigaste resultatet av vårt samtalsprojekt är emellertid att även om e-boken inte blev den frälsare (eller förgörare) som förläggare eller experter förutspådde, och som är uppenbart om man klickar sig igenom de tusentals artiklar i ämnet som Retriever listar, så har den verkat på en helt annan nivå. E-boken har nämligen fått oss forskare, liksom givetvis bokbranschen, att utforska bokens mediespecificitet – i såväl digital som analog skepnad. Genom e-boken har det exempelvis blivit uppenbart att även pappersboken har ett gränssnitt; genom att frångå det klassiska kodexformatet kan, i korthet, andra uttrycksformer utforskas. Därtill är de digitalt kodade, mediemodala skillnaderna mellan bok, musik, foto och video faktiskt inte längre speciellt stora, vilket bland annat inneburit att det inte längre bara är förlagsbranschen som sätter dagordningen för bokens framtid, utan lika mycket globalt mäktiga teknikföretag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *