Kommande reportage om digital humaniora i Respons

Under den senaste veckan har jag skrivit på ett reportage om digital humaniora för tidskriften Respons; texten bör väl publiceras under hösten. Tanken var att skissa fram ett slags lägesrapport av detta forskningsfält, med utgångspunkt i den stora DH-konferens som hölls förra veckan i Krakow. Men min rapport börjar med en klassisk svensk sjuttiotalsroman!

Det framstår som något av en ironi att den närmast oöverträffade nidbilden av den digitale humanisten uppträder redan före detta forskningsfälts egentliga existens. ”Jag har kodat båda böckerna nu, med optisk läsning”, heter det nämligen i Lars Gustafssons Tennisspelarna från 1977. Det är dataoperatören Chris som i en betongbunker, långt under jorden i Fort Worth, Texas, sitter och matar in bland annat Strindbergs Inferno i ”computorn”. Han är uttråkad av att spana efter ”små vita prickar” på den ”självlysande kartan över Södra luftförsvarsområdet”:


Det tog hela natten och jag är öm i fingrarna av allt bläddrandet. Nu på morgonen håller maskinen på att gödelnumrera alltihop.
– Förlåt, vad menar du med gödelnumrera?
– Va? Jaså. Vet du inte det? Man numrerar alla bokstäver i alfabetet, alla skiljetecken och skaffar ett särskilt nummer för ordmellanrum. Sen tar du produkten av det för varje sats. Och sen tar du primtalen och höjer dem till dom där produkterna så att dom blir potenser av primtalen. Eftersom varje heltal är entydigt bestämt av sina primfaktorer har du märkt varje sats på det sättet, så att den aldrig mera kan komma bort. Sen är det bara att multiplicera satsernas gödeltal med varandra, så får du bokens gödeltal.
– Det måste bli rätt stora tal?
– Det blir det …
– Kul. Och vad kommer ut?
– Jag har ingen aning. Jo, det blir en tredje bok förstås. Den tredje boken om Inferno.


Gustafsson var här spot on – och det avant la lettre. Många uppfattar fortfarande forskning inom digital humaniora ungefär på det här sättet. Digital humaniora (ofta förkortat som DH) handlar nu visserligen mycket sällan om ”böckers gödeltal” – men räknas görs det så det förslår. Det var fallet under sjuttiotalet, då under namnet ”humanities computing” (vilket Gustafsson säkerligen kom i kontakt med under sin tid i USA), och så är även fallet idag. Utan att darra på manschetten proklamerade exempelvis litteraturvetaren Andrew Piper nyligen att, ”there will be numbers” – vilket också var titeln på hans programmatiska inledningstext till den nystartade tidskriften, Journal of Cultural Analytics.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *