Ansökningstider – om ett lovande mediehistoriskt nätverksprojekt

Våren är de flesta forskare upptagna med allehanda ansökningar – så även jag. I veckan som gick skickade jag in en större forskningsansökan till Vetenskapsrådet som handlar om att bygga ett mediehistoriskt forskningsnätverk kring frågan om hur kunskap om medier egentligen uppstod i Sverige. Kunskapsformeringar kring mediestudier i Sverige (KnoFaMS) har vi kallat det hela, ett samarbete mellan fem olika forskare på fem olika svenska lärosäten. Konkurrensen om att erhålla medel lär som vanligt bli stenhård – men sammanfattningen av vår ansökan lyder som följer:

Var uppstår kunskap om medier? Om mediestudier idag framstår som ett slags akademisk metadisciplin – vilket humanistiskt eller samhällsvetenskapligt forskningsfält inbegriper inte medier? – så är förvånansvärt lite känt om dess ursprung. Kunskapsformeringar kring mediestudier i Sverige (KnoFaMS) är en flerårig projektansökan om bidrag till en multidisciplinär mediehistorisk forskningsmiljö. I en första fas (år 1-4) – vilken studerar perioden mellan 1940-talet och det sena 1980-talet – inbegriper KnoFaMS fem forskare från fem olika svenska universitet och lärosäten: mediehistoria (Lund, Marie Cronqvist), medie- och kommunikationsvetenskap (Gävle, Per Vesterlund), filmvetenskap (Stockholm, Anne Bachmann), kulturantropologi (Uppsala, Mats Hyvönen) och digital humaniora (Umeå, Pelle Snickars). KnoFaMS kommer delvis att analysera mediehistorien med nya digitala metoder vid Humlab (Umeå), varför forskningsgruppen periodvis även kommer att inbegripa programmerare. I KnoFaMS andra fas (år 5-6) – som studerar perioden från 1990 till idag, med fokus på de digitala mediernas genomslag – ingår även en postdoc och två universitetsfinansierade doktorander, vilket gör att forskningsmiljön kommer att växa och utökas till åtta personer. KnoFaMS andra fas kommer också att kännetecknas av ett ökat internationellt fokus, där de empiriska efterforskningarna och resultat från den första fasen jämförs med situationen i andra länder. En internationell referensgrupp knuten till KnoFaMS kommer även regelbundet att ingå i forskningsmiljön.

Syftet med KnoFaMS är att studera var kunskap om massmedier egentligen uppstår, och hur denna cirkulerar bland samhällets olika sfärer, institutioner och aktörer. Ambitionen är inte att skriva historien om en disciplin. Avsikten är snarare att ge ett vetenskapligt bidrag till hur kunskapsformering sker över tid genom att studera massmedier och kunskap om dem som en del av själva mediehistorien. Forskningsmässigt är KnoFaMS placerad i skärningspunkten mellan tre olika akademiska kunskapsfält: kulturhistorisk medieforskning, forskning kring kommunikationsvetenskapens institutionella utveckling, samt forskning om samhällsvetenskaplig kunskapsbildning. KnoFaMS är organiserat i tre överlappande och sinsemellan avhängiga arbetspaket: 1. Massmedieproblem, 2. Mediepolicy, 3. Medieförhandlingar. Dessa arbetspaket är därtill strukturerade genom två huvudsakliga forskningsuppgifter: 1.1 Medieinfrastrukturer, 1.2 Klipparkiv, 2.1 Medier och statliga offentliga utredningar, 2.2 Medier och försvarsförmåga, 3.1 Medier och den offentliga sfären, samt 3.2 Akademisering. Samtliga forskare inom KnoFaMS ingår i fler än ett arbetspaket. Det kommer att stärka samarbeten och bidra till etableringen av en dynamisk forskningsmiljö med ett långsiktigt gemensamt mål.

KnoFaMS grundläggande idé är att kunskapsformeringar kring media i Sverige – och så småningom mediestudier – växte fram i olika kontaktytor mellan medieindustri, militärväsendet och försvar, universitet och mediepolitik. Den ökade kunskapen om medier under svensk efterkrigstid var framför allt en effekt av att medieindustrin och politiker ville bli bättre informerade om frågor som mediepåverkan, medieägande, medievanor och publiksammansättning. En hypotes är att kunskapsproduktionen kring medier utvecklades cirkulärt, ofta i symbios med medielandskapets förändring. En annan är att institutionella attityder gentemot massmedia artikulerades i termer av hot och skydd; presstöd och filmcensur var, i korthet, två sidor av samma diskurs. Perspektivet är därför medvetet nationellt hållet; mediestudier ska här inte förväxlas med framväxten av ett (inter)nationellt forskningsfält. Forskningsmiljön kommer att undersöka kunskapsbildning om medier i samhället, och på ett kunskapsteoretiskt plan handlar KnoFaMS därför om hur kunskap uppstår i samhället över tid. Det är ett originellt och innovativt upplägg som knappt alls förekommer i den internationella forskningen på området. KnoFaMS har också relevans eftersom mediestudiets uppkomst och formering i Sverige kan ses som ett betydelsefullt exempel på generell, samhällelig kunskapsformering. Med massmedier – och senare digitala medier – som exempel kommer KnoFaMS att ge ett centralt bidrag till förståelsen av medial kunskapsproduktion, samt dess komplexitet och dynamik över en längre tidsperiod. Det långsiktiga målet med KnoFaMS är att etablerat ett svenskt forskningscentrum för mediehistoria.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *