Anteckningar om kommande bok kring de svenska minnesinstitutionernas mediehistoria

Inom ramen för forskningsverksamheten i projektet Digitala modeller har jag påbörjat arbetet med ett bokmanuskript kring de svenska minnesinstitutionernas mediehistoria. Jag tänker mig en översiktlig studie med start i den Kungliga modellkammaren kring 1750 och med slutpunkt i de senaste decenniets digitaliseringsverksamhet. I mediehistorien uppmärksammas mycket sällan det omfattande mediebruk och den diversifierade medieanvändning som präglat de institutioner som haft till uppdrag att bevara kulturarvet. Objekt ur samtiden eller det förflutna har modellerats, katalogiserats, fotograferats, filmatiserats och numera digitaliserats. Tanken med denna bok är att fylla en betydande kunskapslucka och genom ett antal fallstudier behandla ABM-sektorns medieanvändning. Olika slags medier har naturligtvis samlats in och bevarats på svenska minnesinstitutioner, och boken är tänkt att både se närmare på hur medier sparats – men också hur dokumentation inom kulturarvssektorn tagit sig olika mediala utryck, från katalogposter över fotografering av samlingar till mikrofilm, hålkort och dagens digitalisering. Här ligger fokus på hur sådana medieformer reglerat det innehåll som skulle bevaras och därigenom påverkat synen på samlingarna. Mediebruket på landets minnesinstitutioner har nämligen inte sällan varit instrumentellt; det har handlat om att dokumentera begivenheter på nya sätt men också att representera kulturarv för forskare, besökare och kommande generationer. Hur och på vilka sätt som medier använts har därtill växlat över tid; problematiken handlar om värderingar från en tid till en annan, teknikskiften och prioriteringar i ofta hårt trängda verksamheter. Vad som intresserar mig är bland annat hur fotograferingsmediet användes på Nationalmuseum, hur Nordiska museets folklivsfilm etablerades, vilka fonograinspelningar som utfördes på Etnografiska museet, hur så kallade “moderna arkivmedier” började att användes under efterkrigstiden – det vill säga, databärare som hålkort, mikrofilm och magnetband som bland annat Dataarkiveringskommittén studerade mellan 1968 och 1977 – till de senaste årtiondenas digitaliseringsarbete. Arbetstiteln på boken är, Dokumentation & representation. De svenska minnesinstitutionernas mediehistoria 1750-2015 – och jag tänker mig sju huvudkapitel i en kronologi med överlappande mediehistorier: Kapitel 1. Modeller (1750-1850), Kapitel 2. Kataloger (1800-talet), Kapitel 3. Fotografi (1880-1920), Kapitel 4. Ljud (1910-1960), Kapitel 5. Film (1910-1960), Kapitel 6. Moderna arkivmedier (1960-80) och Kapitel 7. Digitalt kulturarv (2000-2015). I korthet kommer boken att med utgångspunkt i samtida digitaliseringsaktiviteter histiorisera de olika sätt som kulturarvet tidigare både dokumenterats och representerats på. Förhoppningen är att vara klar med ett manuskript i början av hösten 2019.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *