Nya numret av tidskriften Ord&Bild har tema dokumentation. “Är vi besatta av dokumentation? Och av att dokumentera?”, frågar man sig i introduktionen. Jag har skrivit en artikel i numret om nätet som arkiveringsteknologi, “Minns nätet allt”.
Håller vår tids intima förhållande till Internet på att förändra vårt sätt att tänka och minnas? Och hur kan den monstruösa mängden minnesspår vi lämnar efter oss på webben slå tillbaka mot oss själva? Pelle Snickars redogör för en rad funderingar som befinner sig i omlopp kring den digitala dokumentationens förhållande till minne och glömska, men diskuterar också varför det i arkivsammanhang skulle vara önskvärt att bevara ännu mer av det som bara kan hända på nätet, och ingen annanstans.
Läs artikeln här.
En av de (i mitt tycke) skarpaste kritikerna av nätet är medievetaren Geert Lovink. Han driver Institute of Network Cultures från Holland, och för något år sedan bjöd jag in honom att tala om nätet och kulturarv på en konferens i Lund med utgångspunkt i att han anser att EU investerar alldeles för mycket pengar i gammal kultur. Europa har alltid varit upptagen av sin egen historia, och även den digitala framtiden förefaller något paradoxalt vara lokaliserad i det förflutna, enligt honom. ”Ur ett perspektiv präglat av forskning kring nya medier använder Europa alldeles för mycket av sina resurser till digitalisering av sitt kulturarv”, har Lovink frankt påtalat. När pengarna slussas åt det hållet, innebär det samtidigt att ”debatten kring hur nätverkssamhället skall eller bör se ut lämnas därhän till hajpade IT-gurus eller företagsevangelister.” Det centrala för en kritiker som Lovink är därför ”hur Europa kan befrias från sin oro över ’arkivet’”, och istället mobilisera sin kreativa energi ”mot en ’framtida kultur’ som både är kritisk och innovativ.”
Nyligen aviserade Lovink på sin blogg att han snart kommer att publicera en ny bok, Unlike Us på Polity Press. Den kommer bland annat att handla om “Psychopathology of Information Overload”, “Media Studies – Diagnostics of a Failed Merger” och “Online Video Aesthetics or the Art of Watching Databases”. Givet Lovinks tidigare publikationer tror jag att det möjligen kommer att bli en av årets bättre diagnoser på vad nätet egentligen är – och möjligen vart det är på väg.
Idag har jag publicerat en recension av Daniel Domscheit-Bergs bok Wikileaks. Historien bakom sajten som förädrade en hel värld i Svenska Dagbladet. Det är en ganska tråkig bok, men intressant som symptom på de större digitala förändringar som WikiLeaks genererat. Läs recensionen, “Närsynt blick inifrån WikiLeaks” här.
Imorgon invigs filmarkivet.se, en sajt på nätet med över 300 kort- och journalfilmer. Det hela är ett utmärkt samarbete mellan min egen institution KB och Svenska Filminstitutet. “På filmarkivet.se har du möjlighet att se unikt rörligt bildmaterial ur arkiven … främst kort-, dokumentär-, journal- och reklamfilm, som speglar ett svenskt århundrade i förvandling och framväxten av dagens samhälle”, kan man läsa på sajten. Den är i mångt och mycket en lika lovvärd som behövlig utveckling av den webbplats, Journal Digital, som jag ock Åke Nyke byggde på SLBA för en massa år sedan. Filmvisning och tal av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth utlovas – och därefter samtalar jag själv med Jon Wengström, Anu Koivunen och Bengt Toll om denna digitala satsning. Olle Häger skulle också varit med, men har tyvärr blivit sjuk.
Göteborgs filmfestival är i full gång. På lördag anordnar jag ett seminarium, med den illustra titeln, “Mer film till alla!” Tanken är att (ånyo) diskutera hur marknaden för film kan utökas – framför allt genom att öppna upp filmmediet för ökad distribution i den digitala domänen.
9/2 – Filmnyheterna.se har publicerat en längre kommentar kring evenemanget här.
Rörlig bild är utan konkurrens det främsta kulturmediet idag. Vi ser film på allt fler plattformar. På YouTube visas två miljarder videoklipp varje dag. Trots (eller kanske på grund av) fildelning lär sig nya generationer att älska film. Ett oändligt utbud verkar skapa en oändlig efterfrågan. Alla kan göra och visa film. Men samtidigt dras den professionella filmdistributionen med problem. En sedan länge etablerad hierarkisk kultur inom filmvisning gör det svårt att öka marknadens storlek. De nya digitala aktörerna har svårt att erbjuda kreativa publiklösningar för filmkonsumtion. De flesta skulle tjäna på att erbjuda mer film till alla? Men hur gör vi för att öka filmmarknadens omfång?
Medverkande: Anders Sjöman, kommunikationschef Voddler, Hanna Sköld, filmare Tangramfilm, Bengt Toll, tf vd på SFI, Madeleine Sjöstedt, kulturborgarrård (FP) och Thomas Runfors, informationschef SF Bio. Moderator: Pelle Snickars, forskningschef Kungliga Biblioteket.
Det är en lika initierad som lovande panel; jag hoppas på en spännande diskussion. Det hela äger rum på Lagerhuset kl. 14. Festivalen kommer också att filma evenemanget för utlägg på YouTube.
Film kan vara en fantastisk källa. Via Christopher Kullenbergs utmärkta blogg hittar jag filmen, Computer Networks – The Heralds Of Resource Sharing (Arpanet, 1972), i Internet Archives alltmer svällande filmarkiv. I korthet, handlar den om Arpanet och grundidéerna hur det uppstod och fungerar. I filmen figurer bland andra J.C.R. Licklider, en av de allra mest centrala personerna i nät- och datorhistorien. Det finns tämligen sparsamt med information om filmen, men den gjordes 1972 av en viss Peter Chvany. Icke desto mindre är den hyperintressant; se eller ladda ned den här.
Idag har Computer Sweden publicerat en längre intervju med mig, Kulturarvet ska finnas på nätet. Som titeln antyder handlar det ånyo om att använda webben för att tillgängliggöra det förflutna. “Det viktiga med digitaliseringen är … möjligheterna att nå ut … [och att] skapa en digital kulturell allmänning där det finns tillgång till vårt gemensamma kulturarv”, hävdar jag bland annat. I nådens år 2011 tycker jag verkligen att det är hög tid att kulturarvsinstitutioner placerar denna målsättning allra högst på sin agenda.
Idag har jag publicerat en understreckare i Svenska Dagbladet om Apple i allmänhet, och iPhone i synnerhet – “Från coolt nischföretag till storspelare”. Det är faktiskt en riktigt bra artikel; läs den här. Den skrevs veckan före jul och enda sak bör tilläggas. Då hävdade Apple att de sålt “sålt sju miljarder appar”, men sedan någon dag tillbaka har man nu passerat tio miljarderstrecket. Det om något visar på succén för Apples “slutna” affärssystem.
Enligt Apples senaste pressmeddelande sålde man det senaste kvartalet mer än 16 miljoner iPhones. Företaget gör också sin största vinst hittills; “revenue grows 71 percent”. Som jag påtalat tidigare här på sidan håller jag i skrivande stund på med en bok om Apples iPhone, Moving Data. Det är ett spännande bokprojekt, men minst sagt svåröverblickbart. Googlar man “iPhone” får man 736 miljoner träffar. Att försöka bedriva samtidshistoria med webben och en hajpad hårdvara som empirisk bas är något av en metodologisk mardröm.
Kulturarvssajten Europeana har nyligen lanserat en strategisk plan för åren 2011 till 2015. Tillgänglighet till kulturarvet samt möjligheten att återanvända texter, bilder, filmer och musik lyfts fram som allra mest centralt framöver – inte minst för nya kreativa näringar. “Digitisation and online accessibility are essential ways to highlight cultural and scientific heritage, to inspire the creation of new content and to encourage new online services to emerge.” Access till kulturen som data har alltså äntligen fått högsta prioritet.