Imorgon invigs filmarkivet.se, en sajt på nätet med över 300 kort- och journalfilmer. Det hela är ett utmärkt samarbete mellan min egen institution KB och Svenska Filminstitutet. “På filmarkivet.se har du möjlighet att se unikt rörligt bildmaterial ur arkiven … främst kort-, dokumentär-, journal- och reklamfilm, som speglar ett svenskt århundrade i förvandling och framväxten av dagens samhälle”, kan man läsa på sajten. Den är i mångt och mycket en lika lovvärd som behövlig utveckling av den webbplats, Journal Digital, som jag ock Åke Nyke byggde på SLBA för en massa år sedan. Filmvisning och tal av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth utlovas – och därefter samtalar jag själv med Jon Wengström, Anu Koivunen och Bengt Toll om denna digitala satsning. Olle Häger skulle också varit med, men har tyvärr blivit sjuk.
Göteborgs filmfestival är i full gång. På lördag anordnar jag ett seminarium, med den illustra titeln, “Mer film till alla!” Tanken är att (ånyo) diskutera hur marknaden för film kan utökas – framför allt genom att öppna upp filmmediet för ökad distribution i den digitala domänen.
9/2 – Filmnyheterna.se har publicerat en längre kommentar kring evenemanget här.
Rörlig bild är utan konkurrens det främsta kulturmediet idag. Vi ser film på allt fler plattformar. På YouTube visas två miljarder videoklipp varje dag. Trots (eller kanske på grund av) fildelning lär sig nya generationer att älska film. Ett oändligt utbud verkar skapa en oändlig efterfrågan. Alla kan göra och visa film. Men samtidigt dras den professionella filmdistributionen med problem. En sedan länge etablerad hierarkisk kultur inom filmvisning gör det svårt att öka marknadens storlek. De nya digitala aktörerna har svårt att erbjuda kreativa publiklösningar för filmkonsumtion. De flesta skulle tjäna på att erbjuda mer film till alla? Men hur gör vi för att öka filmmarknadens omfång?
Medverkande: Anders Sjöman, kommunikationschef Voddler, Hanna Sköld, filmare Tangramfilm, Bengt Toll, tf vd på SFI, Madeleine Sjöstedt, kulturborgarrård (FP) och Thomas Runfors, informationschef SF Bio. Moderator: Pelle Snickars, forskningschef Kungliga Biblioteket.
Det är en lika initierad som lovande panel; jag hoppas på en spännande diskussion. Det hela äger rum på Lagerhuset kl. 14. Festivalen kommer också att filma evenemanget för utlägg på YouTube.
Film kan vara en fantastisk källa. Via Christopher Kullenbergs utmärkta blogg hittar jag filmen, Computer Networks – The Heralds Of Resource Sharing (Arpanet, 1972), i Internet Archives alltmer svällande filmarkiv. I korthet, handlar den om Arpanet och grundidéerna hur det uppstod och fungerar. I filmen figurer bland andra J.C.R. Licklider, en av de allra mest centrala personerna i nät- och datorhistorien. Det finns tämligen sparsamt med information om filmen, men den gjordes 1972 av en viss Peter Chvany. Icke desto mindre är den hyperintressant; se eller ladda ned den här.
Idag har Computer Sweden publicerat en längre intervju med mig, Kulturarvet ska finnas på nätet. Som titeln antyder handlar det ånyo om att använda webben för att tillgängliggöra det förflutna. “Det viktiga med digitaliseringen är … möjligheterna att nå ut … [och att] skapa en digital kulturell allmänning där det finns tillgång till vårt gemensamma kulturarv”, hävdar jag bland annat. I nådens år 2011 tycker jag verkligen att det är hög tid att kulturarvsinstitutioner placerar denna målsättning allra högst på sin agenda.
Idag har jag publicerat en understreckare i Svenska Dagbladet om Apple i allmänhet, och iPhone i synnerhet – “Från coolt nischföretag till storspelare”. Det är faktiskt en riktigt bra artikel; läs den här. Den skrevs veckan före jul och enda sak bör tilläggas. Då hävdade Apple att de sålt “sålt sju miljarder appar”, men sedan någon dag tillbaka har man nu passerat tio miljarderstrecket. Det om något visar på succén för Apples “slutna” affärssystem.
Enligt Apples senaste pressmeddelande sålde man det senaste kvartalet mer än 16 miljoner iPhones. Företaget gör också sin största vinst hittills; “revenue grows 71 percent”. Som jag påtalat tidigare här på sidan håller jag i skrivande stund på med en bok om Apples iPhone, Moving Data. Det är ett spännande bokprojekt, men minst sagt svåröverblickbart. Googlar man “iPhone” får man 736 miljoner träffar. Att försöka bedriva samtidshistoria med webben och en hajpad hårdvara som empirisk bas är något av en metodologisk mardröm.
Kulturarvssajten Europeana har nyligen lanserat en strategisk plan för åren 2011 till 2015. Tillgänglighet till kulturarvet samt möjligheten att återanvända texter, bilder, filmer och musik lyfts fram som allra mest centralt framöver – inte minst för nya kreativa näringar. “Digitisation and online accessibility are essential ways to highlight cultural and scientific heritage, to inspire the creation of new content and to encourage new online services to emerge.” Access till kulturen som data har alltså äntligen fått högsta prioritet.
Den bok som jag och Jonas Andersson gav ut i höstas, Efter The Pirate Bay, har idag sent omsider recenserats av Hufvudstadsbladet, den största finlandssvenska dagstidningen i Finland. Mikael Brunila har skrivit en fin recension, Nätpolitisk gryning, som tar fasta på bokens mer ideologiska sidor. Han beklagar sig visserligen som (många andra) över bristen av kvinnliga skribenter, vilket jag tidigare kommenterat här på sidan (18/9), men lyfter också – genom boken – fram att nätet inte längre kan begripas om man klamrar sig fast vid lägesbeskrivningar eller “metaforer som var giltiga före digitaliseringen.” Samtidigt är den digitala domänen i ständig rörelse, vilket Brunila påpekar med utgångspunkt i min egen artikel om fildelning som ett slags arkivpraktik:
Under några år var The Pirate Bay ”antagligen världens största mediearkiv”. Varje verk fanns i ett otaligt antal kopior på fildelarnas datorer. Om en kopia förstördes kunde man alltid koppla upp i nätverket och skaffa en ny. ”Molnet” – så som strömingstjänster såsom Spotify eller Youtube ofta kallas – koncentrerar i extremfall exemplaret till en enda dator. Nätverket tappar sin funktion som digitalt arkiv och förvaltningen av det kulturella minnet koncentreras till ett fåtal aktörer.
För en tid sedan hölls den årliga Web 2.0 Summit i San Fransisco, den kanske främsta konferensen om vart den digitala domänen är på väg – åtminstone om man intresserar sig för de ekonomiska aspekterna av denna utveckling (vilket man bör). 61 videos från evenemanget finns upplänkade på YouTube – ett tecken om något att rörlig bild börjar bli en nästan lika viktig informationskanal som att läsa text. Flest visningar har givetvis ett samtal med Googles Eric Schmidt, men själv gillar jag också Steven Berlin Johnsons mediehistoriska presentation över länkandets nedgång. Appar innehåller, i korthet, mycket få länkar till den öppna webben och en konsekvens är att antalet länkar på webben generellt förefaller minska, detta för första gången sedan webbens introduktion för tjugo år sedan. Johnson har nyligen skrivit boken, _Where Good Ideas Come From_, och därtill en av de bästa texterna kring varför Apples App Store, denna hyperkontrollerade mobila lanthandel, trots reglering förmodligen är “the most innovative in the history of computing”, åtminstone om man skall tro Johnson.
Den bok som jag och Patrick Vonderau håller på och sammanställer, Moving Data. The iPhone and My Media, vilken kommer ut på Columbia University Press under 2011, håller på att växa till sig på ett tillfredställande sätt. Visserligen har Lev Manovich meddelat att han först måste flytta in i en ny bostad i San José innan han skickar sin text, men medievetaren Gerard Goggin, som skrivit om mobila kulturer i en rad olika sammanhang, bidrar till exempel med en text om iPhone som läsplatta (utan att Apple egentligen marknadsfört den på detta sätt), sociologen Dalton Conley, som skrivit den lysande boken, Elswhere U.S.A (läs den kongenialt betitlade recensionen “Sad Men” om boken i NYT) har skrivit om iPhone och “slutet på ensamheten”, filmvetaren Anne Balsamo om iPhone som pedagogiskt verktyg, och medievetaren Janey Gordon om “iPhone Journalism”. Vi hoppas på en 15-20 artiklar till slut. Själv har jag gjort intervjuer med ett flertal svenska apputvecklare, och avser att skriva en text om Apples förhållande till det “öppna” och det “slutna” med utgångspunkt i dessa samtal.