Wikileaks som databrunn
Alltför mycket har redan skrivits om Wikileaks och dess famöse frontfigur – inte minst i dessa dagar med sympatihack av kreditkortsfirmor et al. Men en sak som sällan uppmärksammas är att ”hacket” inte är organisationens grundprincip. Det handlar ju inte om intrång utifrån, snarare tvärtom. Wikileaks har möjliggjort att personer på insidan kan läcka data och med nätet som plattform placera information – eller rådata – i en bredare kulturell offentlighet. Denna grundprincip ligger helt i linje med föreställningen om nätet som arkiv. Genom sina samarbeten med större publicister har Wikileaks förvisso gjort sig till tolk av viss information. Och som Geert Lovink och Patrice Riemens skriver i en av de bättre texterna om ”Cablegate”, så är just en grundfråga huruvida Wikileaks egentligen ser sig själv som reell innehållsleverantör eller simpel förmedlingsinstans av data. Hur det än förhåller så nyttjar Wikileaks nätet som en depå för data. Data ur denna brunn distribueras och förädlas sedan på det mest uppseendeväckande sätt.