Framtida publiceringsformer
Nätet har som bekant ställt den humanistiska forskningen inför en rad utmaningar. Inte bara ligger sällsynt arkivmaterial nu öppet för envar, akten att publicera resultat har också i grunden förändrats. Det vetenskapliga samtalet är förstås inte opåverkat av webb 2.0. Men hur bör man egentligen tänka kring framtida publiceringsformer? Själv har jag under några år drivit bokserien Mediehistoriskt arkiv, där vetenskapliga resultat förpackats för att tilltala både en kultursideläsande allmänhet liksom akademiskt specialintresserade. Medialt har det varit en tämligen framgångsrik strategi, därtill har ett redaktionsråd bevakat den vetenskapliga kvaliteten. De senaste böckerna om exempelvis fildelning har också paralellpublicerats i elektronisk form med fri cc-licens.
Ändå har dessa publikationer alltjämt utförts inom bokens bokstavliga ramar. Men är det en framtida strategi? Den akademiska världen förändras långsamt; inom humaniora är det fortfarande textuella monografier som gäller, men nätet håller tveklöst på att underminera denna genre. Det handlar inte vad som är bra eller dålig forskning, snarare hur denna förpackas och distribueras. Så kallade webböcker är kanhända en väg framåt; som jag påtalat tidigare utgör radiocheferna Mats Svegfors och Cilla Benkös, _Journalistik 3.0_ en intressant prototyp.
Inom den mer akademiska publiceringsindustrin diskuteras problemet (för det är ett problem) också tämligen intensivt. Hur bör exempelvis de stora internationella universitetsförlagen uppgradera sig själva? Är det bara e-böcker som gäller, eller ska man försöka hitta andra publiceringsformer också? En ny artikel, A Truly New Genre av Alexandra Juhasz, professor i medievetenskap vid Pitzer College i USA, uppmärksammar frågan på ett lika pedagogiskt som adekvat sätt. Även om nästan ingen akademiker ställer sig frågan, påpekar hon frankt att “a scholar should ask: What book medium is best suited for my study — codex, e-book, video-book, other?” Juhasz har tidigare publicerat en videobok om YouTube på MIT Press (kopplad till tidskriften Vector). Intressant nog får jag länken till denna artikel via vår förläggare på Columbia University Press (som senare i år ger ut Patrick Vonderaus och min bok om iPhone; vi hyser en from förhoppning om att de kanske kan bygga en bokapp kring vårt manus). Med andra ord, det stora amerikanska universitetsförlagen funderar en hel del i dessa banor.
Men vad är då Juhasz rekommendation? Ja, när det gäller forskningsresultat kring nya medier och nätet menar hon att det inte finns någon anledning att lämna den digitala domänen. “I have found that digital publication is ideal for inquiry into and expression about Internet and visual culture, new media forms, digital archives and databases. Given its home and topic, it never made sense for my project to leave the Net.” Beträffande mitt eget arbete med manuskriptet Kulturarvet som data är min ambition just att både publicera det som ett slags webbok på www.kulturarvetsomdata.se liksom en traditionell bok. Nätets stora problem är nämligen fortsatt den uppmärksamhetens kris som råder där. En av samtidens stora paradoxer är ju att trots nätets ubikvitära tillgänglighet, så syns en bok i den analoga världen fortfarande mest och bäst.