Kritisk medieteori på KTH
Till våren 2012 gör jag en doktorandkurs på KTH (Skolan för datavetenskap och kommunikation) under rubriken “Kritisk medieteori”. Informationen om kursen finns nu utlagd på KTHs hemsida – och är man intresserad får man gärna höra av sig till mig. Enligt kursbeskrivningen kommer det hela att handla om följande:
Vad är ett medium? En till synes enkel fråga – dock utan entydiga svar. Om medierna i dag konvergerar i digitala gränssnitt gäller detta knappast 1900-talets mediala teoribildning. Den är snarare lika häpnadsväckande brokig som full av sylvassa uppslag; och därtill ständigt pådriven av introduktionen av nya mediala kommunikationsformer. Tanken med doktorandkursen Kritisk medieteori är att syna olika medieteorier och deras förmåga att förklara exempelvis medial utveckling. Kursen syftar till att beskriva och utforska ett vidsträckt panorama över skilda föreställningar och idéer kring medier – från skrift, press, foto och film över grammofon, radio och television till dagens digitala medielandskap. Ett särskilt fokus kommer att riktas mot kritisk medieteori, ett annat mot teoretiska föreställningar kring det ”digitala”. Kursen kommer i ett antal diskussionsbaserade föreläsningar och seminarier att resonera omkring grundläggande medieteoretiska frågeställningar som: Vad är ett medium? Vad innebär kommunikation? Hur förhåller sig kommunikation till medium? Kursen kommer också genom olika medieteoretiska konstellationer – som till exempel: Kracauer-Benjamin-Adorno/Horkheimer, Williams-Barthes-Debord, Foucault-Baudrillard-Kittler, Virilio-Flusser-Manovich eller Shannon-Innis-McLuhan – utforska medieteoretiska brott och kontinuiteter. Kursens mål är att ge doktoranderna såväl en god överblick som djupgående insikter i en vital och skiftande medial teoribildning.