Debord som spektakel

Thomas Steinfeld har idag i Süddeutsche Zeitung skrivit en utmärkt artikel om situationisten, konstnären, filmaren och teoretikern Guy Debord och dennes idémässiga relation till Occupy Wall Street-rörelsen, det vill säga hur den senares företrädare ibland sägs vara inspirerade av den förra. Artikeln finns ännu inte online, men av en händelse läser jag samtidigt om Debords 221 teser, vilka sammantagna utgör La Société du Spectacle (1967). Han gjorde för övrigt några år senare om denna bok till film – en intressant medial transfer om något – och den senare finns förstås på YouTube.

I korthet (och något förenklat) är frågan som Debord ställer sig hur den medierade 60-talsvärlden egentligen påverkar människor. Svaret är lika negativt som det är marxistiskt influerat; det så kallade spektakelsamhället manipulerar folk som inte har vett att se igenom en varufetischerad verklighet. Argumentationen är högst tidsbunden, skriven med utgångspunkt i ett västeuropeiskt välfärdssamhälle präglat av lika delar konsumtion som stigande förväntningars politiska missnöje. Representation är dock centralt i sammanhanget, men “spektaklet” sägs inte vara en uppsättning bilder. Snarare handlar spektakelsamhället – eller skådespelsamhället som det kallats i den svenska översättningen – om sociala relationer medierade genom bilder. Enligt Debord är spektaklet vidare kapital i en sådan ackumulerad omfattning att det blir bild – oklart hur. Det hela är just tämligen snårigt, och Debords bok försöker vara (alltför) mycket, från bildteoretisk traktat till ekonomiskt manifest. En stor del av tankegodset är dessutom hämtat från Daniel Boorstin och hans bok The Image (1962) – vilken också kommenteras – inte minst ett återkommande fokus på reklam och medierade pseudo-händelser. Det hindrar inte att La Société du Spectacle är ett intressant tidsdokument, men Debord framstår nog trots allt i andra sammanhang (exempelvis beträffande idéer kring rumslig psykogeografi) som en mer originell och egensinnig figur än som (förment) teoretisk kritiker av konsumtionssamhället.