Myten om internet – på Meg
Nu på fredag 9/3 deltar jag i ett panelsamtal på Mediedagarna i Göteborg under rubriken, “Myten om det fria internet”. Tanken är att (minst sagt förmätet) diskutera nätets natur, med fokus på hur internet alltjämt är starkt associerat med allsköns tekno-utopiska föreställningar och samtidigt uppmärksamma att många av dessa faktiskt kommit på skam. Parallellt med en ökad digital mognad finns ju flera tecken på ett slags tilltagande cyberpessimism där nätet inte längre kommer att lösa alla samtidens problem som den moderna framstegsformen framför andra. Bakgrunden till samtalet är en bok som jag och Per Strömbäck (Netopia) arbetar med, Myten om Internet, som kommer ut på Volante förlag senare i år. Vi har givetvis olika uppfattningar om nätet, och det hela kan förefalla som en något ohelig allians. Gemensamt är dock insikten att internet (och föreställningarna om denna kommunikationsform) är alltför viktiga för att inte kritiskt granskas och diskuteras, och detta från högst olika perspektiv. En del av bokbeskrivningen ser ut som följer:
Som kommunikationsform är internet lika demokratiskt gränslöst som det är diktatoriskt styrt – kommunikationsprotokollen regerar lika mycket som de reglerar. Internet är på ett plan ‘öppet’, men på ett annat skapat genom offentliga regleringar och teknik. Med högst skilda motiv spelar olika aktörer på denna dialektik mellan öppenhet och slutenhet, mellan övervakning, frihet och anonymitet. Intresset ljuger inte – vilket också är uppenbart i det sätt som nätet ställt det ‘kommersiellas’ natur på huvudet. Tills synes ‘innovativa’ digitala affärsmodeller drivs av riskkapital snarare än reella intäkter, och lösningen på finansieringen av nätets mångfald återfaller ständigt i övertron på (tämligen) enfaldig reklam. Lägg till att Googles algoritmer skenbart må arbeta utan kostnad, och att Facebookuppdateringar är gratis likaså. Men all data registreras naturligtvis och åsikter och beteenden kartläggs. Den delandets gratiskultur som präglat webben, där mjukvaruapostlar underminerat marknaden för Hollywoods moguler, har på samma gång resulterat i ett lika juridiskt oreglerat som prunkande digitalt ekosystem – beroende på perspektiv. På senare tid har motsättningen mellan teknikbolagens och innehållsproducenternas affärsintresse blivit alltmer synlig och intäkter har förts över från producenter till distributörer, i allt från fildelning av musik och film till dagspressens annonsintäkter. Synen på denna utveckling skiftar betänkligt, men kvarstår gör att lagen och tekniken regelbundet frontalkrockar. Mot informationsfrihet och nätneutralitet står fallande mediala intäktsmodeller, vilka på sikt de facto hotar att underminera stora delar av kultur- och informationssektorn. Att alla digitala uttryck enkelt kan kopieras är dels en förutsättning för den användargenererade webben, dels riskerar ett eroderat rättsmedvetande att kullkasta de kreativa näringarna. Flertalet av föreställningarna om internet är just påfallande dialektiska; å den ena sidan, å den andra sidan. I form av en pendelrörelse mellan av och på – mellan ett och noll, om man så vill – är därför grundtanken med debattboken Myten om internet att syna olika slags trossatser, vilka under senare år präglat diskussionen om internet, och inte minst de intressen som gynnats av sådana föreställningar. Med två redaktörer, vilka från högst skilda utgångspunkter, tar sig an nätet som ‘myt’, finns potential för en (mer eller mindre) förutsättningslös debatt kring hur internet egentligen bör förstås, och vilka tankemodeller, resonemang, regler och förordningar som framöver bör råda för att begripa den digitala domänen.