Öppenhet nära slutet

Begrepp som öppet och slutet framstår på fler än ett sätt som viktiga dialektiska drivkrafter för internets mediala utveckling. I SvD har jag publicerat en kommentar om detta, Öppenhet nära slutet. Ambitionen är att utveckla detta resonemang i den bok som jag och Per Strömbäck jobbar med, Myten om internet, vilken Volante förlag ger ut efter sommaren. Artikeln börjar så här:

I takt med en ökad digital mognad finns all anledning att fundera över nätets materiella bas. Tillgång till ett fritt internet ses av somliga som en medborgerlig rättighet, men denna föreställning har ett pris. Det kostar ju att vara uppkopplad. Väl online har innehållsindustrins stora dilemma varit att få folk att betala igen. De apparater och tjänster som är nätets förutsättning köper vi dock glatt. Nätleverantörer, mobilmakare och Apple täljer guld; det är bolagen som tar oss till nätet och dess innehåll (Google) som är kungar.

Det låter banalt – men är inte det; snarare paradoxalt då en tom webb inte intresserar någon. Alltmer socialt trötta medier är heller inte vägen framåt; teknikbolag liksom nätleverantörer är beroende av ett kvalificerat innehåll – som vi som konsumenter fortfarande inte ser skäl att betala för. I det digitala ekosystemet finns pengar, men webbutbudet har en marginell ekonomi, åtminstone jämfört med hårda och mjuka affärsmodeller för nätaccess. I längden är det ohållbart.