Delandets skalbarhet
I mitten av juli publicerade den alltid lika läsvärde Nicholas Carr en blogpost om (fil)delandets egentliga natur, Beyond theft and sharing. Handlar det om att dela, stjäla eller kopiera? Ämnet är ju knappast nytt, snarare rättså genomtjatat. Carrs utgångspunkt är en omtalad bloggpost skriven av Emily White om hennes “music-copying habits” – I Never Owned Any Music To Begin With – som publicerades i början av sommaren. Den fick i sin tur Richard Stallmann (Free Software Foundation) att skriva ett genmäle, Emily, you did nothing wrong, but you made mistakes. Carrs precisering av denna diskussion är långt bättre än både Whites och Stallmanns inlägg – och inte minst är kommentarerna till hans blogginlägg illustrativa. Som den nätskeptiker han understundom är har Carr invändningar mot vad man möjligen kunde kalla delandets skalbarhet:”personal exchange is not the same as an automated one.” Men framför allt menar han att vi har att göra med semantiska glidningar vilka är långt mer komplicerade än man kan ana vid en första anblick. “If we can stop shouting “theft” and “sharing” about an act that is neither, maybe we can open the way for a grand compromise — one that liberalizes our currently onerous copyright laws and widens the scope of fair use while also respecting and protecting the work and the rights of artists.”