Universitetet på plattan
Nästa vecka är open access-vecka. Det låter kanske inte helt lockande, men ämnet är mer intressant än vad man kan tro. Själv ska jag moderera ett samtal på biblioteket på Kulturhuset nästa lördag – Universitetet på plattan. Frågan om hur och var forskningsresultat publiceras är av vikt, och inte minst belysande för det digitala samhällets många paradoxer. Fri tillgång till skattefinansierad forskning är i princip en utmärkt idé, men alla är inte vinnare och förestälning om öppen access som allenarådande drivkraft för kunskapsutveckling bör också problematiseras. Att etablera en fungerande digital marknad handlar ju allt mindre om att fritt och öppet ge bort innehåll, vilket inte minst tidningsbranschen nu intensivt diskuterar. Forskningsresultat är en annan sak – men mekanismerna för hur information sprids är inte olika, åtminstone inte inom humaniora (där skillnaden mellan avancerad kulturjournalistik och humanistiska studier inte sällan är hårfin). En helt genomförd open access-modell innebär exempelvis att forskare betalar för att publicera sina alster; pengaströmmarna går alltså på tvärs mot en rådande mediekapitalsitisk logik. Själv försöker jag alltid maximera spridningen av mina texter – men det görs inte alltid bäst över den öppna webben eller genom peer-reviewade tidskrifter. Columbia University Press som exempelvis gjort vår nya bok om iPhone är förstås tusen gånger bättre på att marknadsföra och sprida den kunskap som finns i den boken – och de ger förstås inte bort den gratis. Öppenhet står inte med nödvändighet i paritet med genomslag. I medie-ekonimsika termer är det snarare knapphet än överflöd som leder till exklusivitet, intresse, och betalningsvilja. Det är en viktig dimension av open access-diskussionen som alltför sällan uppmärksammas.