Att mäta tredje uppgift
Som bekant är digitala användarmönster en viktig ingredient i hur det nya nätverksamhället gestaltar sig. Nätet styrs ju av en specifik logik där obegränsad kopiering och läckage löper parallellt med kraftigt utökade möjligheter till mätning av användning och publikförutsägelse. En variant inom den akademiska sfären är citeringsgrad av publikationer – men annan vetenskaplig aktivitet online kan naturligtvis också mätas som exempelvvis medialt, kulturellt och offentligt genomslag av ens forskning och forskningsresultat. “De sammanhang där forskare förekommer, hänvisas till och uttalar sig är nu i allt större utsträckning digitalt lagrade; digitala spår kan kvantifieras på sätt som inte var möjligt tidigare, till och med i termer av ‘impact’”, skriver Dick Kasperowski och Fredrik Bragesjö i en synnerligen intressant blogpost på RJ:s hemsida, Framtidens tredje uppgifter. Vidare påpekar de att genom nätets digitala spår så “kan universitetens kunskapsspridning, den tredje uppgiften, kartläggas – och naturligtvis också vilka som tar del i sådana verksamheter.” Jag vill mena att detta framöver kommer att bli en viktig uppgift att redovisa – och att detta också är av vikt för humanister och samhällsvetare vilka av tradition varit långt mer synliga i den offentliga debatten än exempelvis naturvetare. När sådana mjuka variabler blir hårda data, är det ett inte oväsentligt eldunderstöd i den pågående diskussionen om humanvetenskapernas roll och uppgift i det övergripande vetenskapssamhället.