Rörligt medielandskap
Ibland får man intrycket att mediehistorien rör sig snabbare än någonsin. För hur förklarar man annars att en bara åtta år gammal sajt fullständigt förändrat hur vi förstår vad film, tv och video är? För YouTube utgör idag norm för hur vi begriper vad rörliga bilder är. Där klickas det som aldrig förr och laddas upp mer än 100 timmar video varje minut. Nya siffror antyder att nästan hälften av alla svenskar tittar på rörlig bild på nätet varje dag.
Mycket talar för att det är YouTube, med start 2005, som förändrat våra nya, digitala mediebeteenden mest – men då främst indirekt. När vi för några år sedan publicerade boken, The YouTube Reader kunde man inte ana den utvecklingen. Som information och underhållning har rörlig bild två stora fördelar: dels är de populära, dels är de som kommunikationsform teknikneutrala. Film sägs vara bäst på bio (en rättså museal uppfattning), men kan liksom tv ses på vilken skärm som helst. Det är därför som nätet svämmar över av strömmande fil(m)er. Netflix hypersnabba tillväxt i Sverige är förstås ett annat tecken.
En konsekvens är att film och television håller på att förlora sina mediespecifika konturer. Med YouTube, Netflix och olika play-funktioner har tittarbeteenden så radikalt ändrat karaktär och det på så kort tid, att framför allt televisionen – det sena 1900-talets ledmedium par excellence – står inför en snar kollaps. Åtminstone identitetsmässigt. För vad är tv egentligen numera? Är SVT Play television – eller en databas med olika typer av innehåll, ett prunkande mediearkiv att botanisera ibland (som YouTube)? Economist rapporterade för en tid sedan att 2013 blir det första år då amerikaner spenderar mer tid med datorbaserad media än att titta på traditionell tv. Det är roligare och mer socialt.
Med ett obegränsat utbud på lika mobila som ständigt uppkopplade apparater har det i teorin länge hävdats att med digitaliseringens hjälp (givet ett nytt mediebeteende) så bör mediemarknadens omfång öka. Teorin förefaller nu sann, vissa siffror pekar på att intäkter för nätbaserade medier ökar med tio till femton procent (per år) de kommande fem åren. Att det nya svenska ”tv-bolaget” United Screens enbart använder sig av YouTube som robust plattform för såväl kvalitativt som populärt innehåll är därför illustrativt. Reklam och annonser följer publiken som alltså spenderar alltmer tid på nätet, därtill fungerar rättighetsklarering allt bättre på YouTube. Filmbranschens traditionella visningsfönster är och förblir dock en anomali, lika hierarkiskt korkade som de är anti-digitala.
Det mediehistoriskt signifikanta med YouTube är såtillvida att sajten etablerat ett mediebeteende där nätet idag börjar framstå som default för rörlig bild. Därför är ”film” och ”tv” numera tveklöst bäst online. Likt annat innehåll på webben förpackas ”nät-tv” enligt principen att användaren enkelt och smidigt (i princip) kan se vad hon vill, när hon vill om så i annons- eller betalform. Föga förvånande älskar vår tre-åring ”film på datan” – plattform, sajt, apparat eller skärmstorlek spelar ingen roll. Just så ser framtidens rörliga bildkonsumtion ut.