Bokmanus under arbete

Jag har påbörjat arbete med ett nytt bokmanus – med arbetstiteln Medier och arkiv 1945–89. Utgångspunkten för det hela är de olika typer av distansläsning och temamodellering av statliga utredningar som jag ägnade mig åt under förra året inom ramen för forskningsprojektet Välfärdsstaten analyserad. Statens intresse för medier under välfärdsåren handlade i stor utsträckning om att skapa ekonomiska förutsättningar för medieproduktion: etableringen av public service, den successiva ökningen av presstöd liksom inrättandet av Svenska filminstitutet är tre exempel. Men med hjälp av temamodellering går det att visa att staten också i nästan lika hög utsträckning intresserade sig för hur medier skulle sparas. Statlig mediepolitik ägnades åt både produktion och bevarande, något som tidigare mediehistorisk forskning inte uppmärksammat speciellt mycket. Gemensamt för de temamodeller jag använt är att de listar de betänkanden som procentuellt starkast innehåller ett tema. I en modell som delar in alla statliga utredningar mellan 1945–89 i 50 teman är följande fem utredningar vanligast förekommande i det enda medietema som återfinns: Ljud och bild för eftervärlden (SOU 1987:51), TV-politiken (SOU 1989:73), Svensk press (SOU 1974:102), Bevara ljud och bild (SOU 1974:94) och Radio i utveckling (SOU 1973:8). Vad som är slående är att två av dessa fem betänkanden handlar om hur medier skulle bevaras. Många medieutredningar var förstås inriktade på framtidsfrågor, men arkiveringen av samma medieformer var något som staten intresserade sig för i lika stor utsträckning.

Det är denna insikt – med digitala metoders hjälp – som ligger till grund för det bokmanus jag nu påbörjat. Det hela är också tänkt som en fortsättning på min bok Kulturarvets mediehistoria som gjorde halt ungefär vid mitten av 1900-talet. Upplägget kommer därför att vara snarlikt – med fokus på olika medieformer: film, ljud, etermedia och data utgör preliminära kapitelrubriker. Eftersom temamodellering av utredningar utgör ett slags övergripande raster för mitt manus så kommer jag också att använda medieutredningar – och framför allt de kommittéarkiv som finns bevarade på Riksarkivet – som återkommande empiri. I skrivande stund ägnar jag mig åt filmmediet, med fokus på periodens filmutredningar från tidigt fyrtiotal till mitten av sextiotalet.