Länkande och värde
Sam Sundberg publicerade idag (som alltid) en utmärkt artikel om den pågående diskussionen kring länkandets vara, Länkkrig värt att ta på allvar. Sundbergs resonemang är snarlikt det vi skrivit om i Myten om internet, det vill säga hur Google (och telekomsektorn) profiterar på innehållsleverantörers produkter utan att ge speciellt mycket tillbaka. “Mycket av materialet som länkas tillhör tidningar som låtit Google hållas i förhoppningen att tjänsterna är bra för användarna, bra för Google och bra för tidningarna”, skriver Sundberg. “Men det har blivit plågsamt uppenbart att samtidigt som Google slussar folk till tidningssajterna så glufsar de i sig oproportionerliga delar av annonskakan, en livsviktig intäktskälla för tidningarna. Och när en så stor del av kakan hamnar hos Google hjälper det inte att sökmotorn skickar folk till tidningssajterna … Har Google spelat schyst i konkurrensen om annonspengarna?”
Frågan är synnerligen komplex. För som vi skrev i Mytboken så sitter ju mediebolagen “i knät på både telekomsektorn och den stora sökgiganten på nätet. Google är förstås helt nödvändig för att driva webbtrafik – en beroendesituation som ingen riktigt vet hur man ska ta sig ur.” Alla länkar driver förstås trafik, men omvänt minskar de också värdet på information. Stewart Brands gamla maxim angav ju att information å den ena sidan vill vara fri, å den andra sidan exklusiv och dyr. Det distributiva länkandet står alltså i direkt relation till en sorts värdeminskning i den digitala kopierbarhetens tecken.