Nya projektidéer inför 2014
Jag har nu påbörjat mitt nya arbete som medieprofessor – men det mesta är sig likt när det gäller arbetsuppgifter. För egen del handlar det i mycket om att hitta nya spännande idé- och forskarkonstellationer för intressanta projekt. Jag har under många är arbetat på detta sätt, och inför 2014 har jag nyligen skickat in ansökningar för två nya bok- och forskningsprojekt, vilka på sikt kanhända leder till mer omfattande verksamheter. Det ena projektidén har jag utarbetat tillsammans med litteraturvetaren Alexandra Borg, som för närvarande är forskare på Bonnierförlagen. Vi kallar det hela “Kod(ex): bokmediets omvandling” och vi har sökt stöd för forskningsinitiering hos RJ. Projektet säger sig bland annat vilja göra följande:
Projektet tar fasta på den samtida boken – i olika elektroniska format – som en (möjlig ny) medieform. Det är exempelvis inte längre bara förlagsbranschen som sätter dagordningen för bokens framtid, utan lika mycket globalt mäktiga teknikföretag. För dem innebär tekniken oanade och oändliga möjligheter, för andra utgör den mest ett bekymrande hot. Bland de litterära bok-kramarna är den digitala rädslan för närvarande som allra störst. Somliga förläggare är aktiva motståndare till e-böcker, regeringen är oroad för att datorerna hotar läsandet, och den amerikanske författaren Jonathan Franzen har till och med liknat Amazons VD Jeff Bezos vid Antikrist.
I bokhandeln eller på bibliotekens hyllor var böcker länge ett slags singulära objekt. I digital form är de däremot (i regel) inskrivna i en teknisk infrastruktur som är lika svår att överblicka som den är angelägen att analysera. All bokproduktion idag – och e-böcker i synnerhet – är digital och beroende av hårdvara och kommunikationsprotokoll som distribuerar text som data. Dagens e-böcker, eller snarare apparaterna man läser dem på, uppfyller emellertid högt ställda praktiska krav och kan därför för första gången mäta sig med den fysiska boken. De är billiga, de har hög upplösning, är lätta att använda och har internetuppkoppling som gör att e-böcker kan laddas ner på ett ögonblick. För många e-boksfrälsta ses teknologin som ett slags ordets befriare. Pappersboken är dock fortfarande kvar; mediehistorien lär att nya medier sällan raderar äldre format – parallellitet är därför snarare den figur som präglar bokmediets pågående omvandling.
Får vi medel är tanken att anordna en serie workshops under 2014/15 – och det är också tanken med ett annat projekt jag har ambitionen att genomföra, men nu tillsammans med filmvetaren Per Vesterlund och medie- och kommunikationsvetaren Mats Hyvönen. Vi kallar det hela för “’Massmedieproblem’ – mediestudiets formering 1960 till 1980” och tanken är att lyfta fram hur, på vilka sätt och varför det blev viktigt att studera medier i Sverige. Projektbeskrivningen anger bland annat:
Under 1960-talet blir begreppet massmedia ett nytt modeord i svenskt samhällsliv. Aldrig förr hade så många plattformar baserade på så många olika medietekniker tävlat om människornas tid och uppmärksamhet. Med televisionens intåg i landet som nytt medium bredvid press och radio, med populärkulturens uppsving, och med de häftiga debatter som fördes runt filmpolitiken, fanns behov för ett språk som beskrev den moderna välfärdsstatens mångskiftande medielandskap. Massmediebegreppet var naturligtvis inte svenskt – och inte heller nytt. Men det fyllde en viktig funktion när nya frågor skulle formuleras, både inom offentlig debatt och inom vetenskap och politik.
Den terminologi som inrättades för att lösa medieproblem utgjorde så småningom stommen till en ny vetenskap – massmedieforskning eller medie- och kommunikationsvetenskap (liksom en tid senare även filmvetenskap). Än idag utgör den grund för vår förståelse av medielandskapet (trots att detta radikalt ändrat karaktär). Mediesamhällets politik tenderade ofta att ta fasta på kommunikationens formativa funktioner. Kultur och media kunde ”föra människan utöver de gränser hennes värderingar och erfarenheter tidigare satt”, som det exempelvis hette i en SOU om ny kulturpolitik 1972. Om konst, film eller litteratur kunde fungera som instrument för förändring av individers och gruppers åsikter och attityder, kunde massmedierna genom sin förmåga att väcka och skapa opinion påverka hela samhällets utformning. Men massmedierna beskrevs i regel främst som ett problem – både för samhället, kulturen, demokratin, och rentav även för människan själv.
Den nationella medieforskningens historia är faktiskt ett forskningsområde som ägnats påfallande lite uppmärksamhet. I detta projekt avser vi därför att låta olika generationers medieforskare se tillbaka på dessa formativa skeenden för svensk medieforskning under 1960- och 1970-talen. Mer information om dessa bägge projekt kommer att postas kontinuerligt här på min sida.