Massmedieproblembok (i princip) klar
Den bok jag och mina redaktörskollegor Per Vesterlund och Mats Hyvönen arbetat med under sommaren: Massmedieproblem – mediestudiets formering i Sverige, är nu i princip klar. Några sista vändor med efterordet kvarstår, sen skickas den till bokmakaren nu på fredag. Boken kommer sedermera att publiceras i oktober i bokserien Mediehistoriskt arkiv. Efterordet börjar i nuvarande version så här:
”Was waren Medien-Wissenschaften?”, frågade sig Claus Pias i en tysk forskningsantologi för några år sedan. Vad var egentligen medier för något – och hur studerades de? Frågan kan tyckas apart, men förefaller ha väckts genom digitaliseringens massiva förändring av medielandskapet, med den påföljande insikten om att mediehistoriens död de facto inträffat. I en tid när medier och deras specifika egenskaper alltmer försvann – för att återuppstå som datalogisk kod och innehåll – framstod titeln på Pias antologi som träffande: Was waren Medien? Genom att löst anspela på Francis Fukuyamas idé om historiens slut, föreföll själva mediebegreppet förlorat sin betydelse i den digitala reproduktionens tidsålder. På samma sätt som Berlinmurens fall och kalla krigets slut korade den liberala kapitalismen till segrare – och gjorde endast en ideologisk hållning gångbar – höll nätets mediala konvergenskultur på att eliminera 1900-talets prunkande medielandskap. Det singulära monomediet internet blev ensamt kvar; medier var något före internet – och blev till något annat därefter.
Den här tanken var visserligen knappast ny – i en tysk kontext hade den lanserats av Friedrich Kittler redan ett kvartssekel tidigare. Men från ett inom-akademiskt och medievetenskapligt perspektiv framstod det för Pias som alltmer uppenbart att eftersom studieobjektet för medievetenskaperna så fullständigt ändrat karaktär, så borde även de akademiska studiet av dem förändras. Frågan var bara hur – och i vilken riktning. Pias frågeställning är på flera sätt analog med den vi använt oss av i den här boken: vad var mediestudier, varför och på vilket sätt uppkom de i Sverige? Boken har behandlat mediestudiets framväxt mellan cirka 1960 och 1980, och tagit fasta på hur ett medielandskap i förändring årtiondet efter Andra världskriget genererade en omfattande diskursiv aktivitet inom medieoffentlighet, politik och akademi – där massmedier ofta framstod som problem att lösa – och vars utsagor inom dessa samhälleliga sfärer efter hand formerade grunden till en nationell medieforskning.
Kopplingen till vårt samtida (och än mer förändrade) medielandskap idag torde vara uppenbara för var och en. Men frågan är hur det egentligen är ställt med den samtida medieforskningen; är den i takt med sin tid? Det här efterordet kan ses som en appell att fundera i sådana banor. De två andra drivkrafterna för mediestudiets formering som diskuterats i denna bok har tveklöst förändrats – till det har de varit nödd och tvungna.