Post-analogt
Min kollega Alexandra Borg har idag skrivit en utmärkt understreckare i SvD – Bilderboken uppfinner seendet på nytt. Borg är litteraturvetare vid Uppsala universitet och håller så sakteliga på att etablera sig som landets kanske främsta kännare av bokmediets digitala konvulsioner (tillsammans driver vid sedan två år ett nätverk kring just bokmediets omvandling, med en kommande workshop i Malmö om några månader). Framför allt är Borgs resonemang kring hur digitaliseringen revitaliserar det analoga bokmediet intressant. Digitaliseringen “har haft en stimulerande effekt på bilderboken som föremål”, skriver hon. “När boken-som-medium är under omvandling, och dess territorium hotat, är det som om författarna mer än tidigare utforskar uttrycksformens gränser.” Tidigare hette det ofta att denna tendens handlade om en sorts analog nostalgi – vilket väl fortsatt titt som tätt är fallet, exempelvis beträffande Quentin Tarantinos nya film, The Hateful Eight, inspelad på 70 mm vintage-celluloid.
Men jag undrar om detta koncept inte snarare borde föras över mot resonemang kring ett slags övergripande post-analogitet som tar spjärn mot “det digitala”. Den revival som vinyl-skivor upplever sorterar in här, men boken är förmodligen den medieform där en sam- och framtida post-analogitet framträder som allra tydligast. Borg skriver mot slutet av sin text att “fenomenet kan relateras till två andra postdigitala, mediestrategiska tendenser: storytelling och så kallat 360-gradigt berättande.” Det stämmer – men bara delvis. Dels tror jag man bör överge det post-digitala som begrepp och beskrivning av analoga medieformer, dels är dessa bägge tendenser tydliga även i helt andra mediesammanhang, som exempelvis dataspel och den vertikala integration som länge präglat Hollywood och som nu är legio inom såväl spel- som filmbranschen. Olika slags pågående omförhandlingar kring boken (och dess materialitet) som medium bör snarare betecknas som post-analogt – och här är det givetvis också intressant att fundera på vilka medieformer som inte tar sig den här typen av uttryck, televisionen framför allt. Post-analog tv finns ju inte på kartan (även om det linjära tittandet fortfarande är omfattande).