En omarbetad version av en artikel jag skrev om Wikileaks för två år sedan har precis publicerats i International Journal of Communication. Numret av tidskriften innehåller en “Special Section” om Wikileaks – en synnerligen intressant digital företeelse (vid sidan av dess märklige upphovsman) som det nu länge varit ganska så tyst om. Min egen artikel, “Himalaya of Data” inleds så här:
On January 17, 2007, the Wayback Machine’s software crawler captured wikileaks.org for the first time. The crawler’s act of harvesting and documenting the Web meta-stored a developing site for “untraceable mass document leaking”—all in the form of an “anonymous global avenue for disseminating documents,” to quote the archived representational image of the site (Wayback Machine, 2007, para. 6). The initial WikiLeaks captures, and there were additional sweeps stored during the following months, vividly illustrate how WikiLeaks gradually developed into a site of global attention. The WikiLeaks logo, with its blue-green hourglass, was, for example, graphically present from the start, and later headings at the right were “news,” “FAQ,” “support,” “press,” and “links”—the latter directing users to various network services for anonymous data publication as i2P.net or Tor. Interestingly, links to the initial press coverage on Wikileaks are kept—which is not always the case at Wayback Machine—and can still be accessed. Apparently, one of the first online articles to mention what the site was about stated: “a new internet initiative called WikiLeaks seeks to promote good government and democratization by enabling anonymous disclosure and publication of confidential government records” (Wayback Machine, 2007, para. 18).
International Journal of Communication har öppen access till alla artiklar – min text kan laddas ned här: int_journal_communication_snickars_wikileaks.
“Ett mediums innehåll är som det saftiga köttstycke som inbrottstjuven har med sig för att kasta åt andens vakthundar.” I föreläsning tre i min medieteorikurs handlar det om Marshall McLuhan (inledningscitatet) samt hans läromästare, Harold Innis. Det blir därför en hel del fokus på mediematerialitet och teknikdeterminism.
För den som är intresserad kan föreläsningen laddas ned som pdf här: mkv_medieteori_3.
I min andra föreläsning i doktorandkursen i medieteori ligger fokus på mediemodernitet och de teorier som kretsar kring denna, framför allt kritisk medieteori inom Frankfurtskolan. Moderniteten efter 1900 innebär ju formeringen av ett slags nytt kollektivt subjekt, där massmedier spelar en allt större roll. Frankfurtskolan – med tänkare som Benjamin och Kracauer – uppvisar här en återkommande mediekulturell ambivalens. I mångt och mycket handlar det om en medieteori mellan hopp och förtvivlan.
För den som är intresserad kan föreläsningen laddas ned som pdf här: mkv_medieteori_2.
Two years ago I published the anthology, Moving Data. The iPhone and the Future of Media (Columbia University Press) together with my colleague Patrick Vonderau. The other day I discovered that a number of reviews had, in fact, been published during late 2013. “A strong point of the book is that it mainly focuses on one singular piece of technology. Rather than a broad compilation of smartphone technology studies, Moving Data focuses mainly on the iPhone’s place within the mobile world”, states W. Roth Smith in a review in the Journal of Communication – moving_data_journal_communication.
In an other journal, Mobile Media & Communication, Ingrid Erickson points out that: “Like the iPhone itself, Moving Data provides a panoply of options for the interested reader. Detailed without falling into homage, this volume should appeal to technology historians and cultural critics alike” – moving_data_mobile_media. And in a third review, in the European Journal of Communication, my own article in the book is described in positive terms: “As Pelle Snickars points out … there is every sign that Apple’s ‘walled garden’ is turning into a ‘rainforest’ of apps where everything works” – moving_data_european_journal. Anyway, I am quite pleased that the book has finally at least got some attention – the introdoction to the book can be downloaded here moving_data_intro.
Min doktorandkurs i medieteori har just startat – upplägget är brett. Den första föreläsningen handlade bland annat om mediebegreppet och hur man ska definiera medier. Ur innehållet: “Det finns en mångfald av mediebegreppsliga definitioner – och de flesta medieforskare är eniga om att det knappast är möjligt att nå fram till en strikt bestämning av vad ett medium egentligen är. Trots denna relativa öppenhet kan man samtidigt konstatera – och detta gäller i hög grad svensk medieforskning – att ett formellt och snävt mediebegrepp under lång tid i praktiken hållits för självklart och dominerat både inom medie- och kommunikationsvetenskapen och inom de historiska disciplinerna.”
För den som är intresserad kan föreläsningen laddas ned som pdf här: mkv_medieteori_1.
Idag har jag publicerat en understreckare i SvD om botar, som någon på tidningen givit den vackra rubriken “Svallvågor från botar i ett hav av information”. Ingressen anger följande: “Nätet är fullt av automatiserade småprogram som kan göra allt från att skapa sonetter till att prata Yoda-språk eller imitera en fjortis. Dessa botar är en logisk konsekvens av den digitala utvecklingen, och ligger bakom oönskade fenomen som spam och uppblåsta like-siffror.” Streckaren länkas väl upp snart – men kan under tiden laddas ned här snickars_botstreckare.
I boken Återkopplingar presenteras 19 mediehistoriska texter som behandlar medieformer som skrivbord, papper, affischer, kassetter, fisheye linser, radio, telegraf, film, smarta telefoner, litografier, dagstidningar, mikrofilm, begagna de mp3-filer, krigsbyten, biblioteksbyggnader och ölkrus. I boken presenteras en rad samtida perspektiv på förflutna medier – allt i form av en icke-linjär växelverkan mellan nu och då.
Kulturhistorisk medieforskning är på flera sätt grundansatsen för boken Återkopplingar. Men vad är då kulturhistorisk medieforskning, och vilka är det som ägnar sig åt den här typen av mediestudium? Den kulturhistoriska medieforskningen har under de två senaste decennierna vuxit fram i kölvattnet av den kulturella vändningen inom de historiska vetenskaperna. Fältet kan sägas kännetecknas av en nyorientering såväl empiriskt som teoretiskt, exempelvis med utgångspunkt i ett bredare mediebegrepp, fokus på mediers inbördes relationer och på materiellt handfast mediering (snarare än svävande representationer). Som det heter i en annan nyligen utkommen bok i serien Mediehistoriskt arkiv: ”Mediehistoria kan inte längre vara en samling monomediala historier som beskriver olika mediers utveckling på ett linjärt sätt.” Snarare bör det utgöra ett forskningsområde som betonar inter- och multimedialitet. Därtill behöver relationen mellan gamla och nya medier återkommande problematiseras, inte minst med tanke på den teknologiska amnesi som ofta kännetecknar den samtida digitala diskussionen. Vår egen tids digitaliseringsprocesser lider ofta betänkligt av att inte historiseras på ett adekvat sätt.
Boken kan laddas ned här – aterkopplingar_webb_pdf – sprid och använd den gärna.

Vetenskapsrådets tidskrift Curie har nyligen publicerat en intervju med mig – Forskare följer musikfiler på nätet. En svensk forskargrupp håller på att starta ett skivbolag, kan man läsa, detta “för att undersöka hur mediekulturer sprids på nätet. Bolaget ska fungera som ett forskningsverktyg för att följa digitala musikfiler genom hela distributionsprocessen från skapelse till arkivering och uppspelning.” Det är alltid roligt att forskningsprojekt uppmärksammas – men nu är det allt hög tid att vi också börjar leverera några resultat i detta VR-projekt.
Last year, during summer and autumn 2013, me and Olof Hedling (Lund university) were part of an evaluation committee at Universitetskanslerämbetet (The Swedish Higher Education Authority). The task was to evaluate the subject of film studies – together with five other humanities disciplines (musicology, art history, theatre, fashion and textile studies). A while ago we published a short piece in the Journal of Scandinavian Cinema, describing the experiences and knowledge we gained as members of this national committee to evaluate the ‘academic quality’ of univerity film programmes and the current state of the academic field of film studies as practiced at various sites of higher learning in Sweden. The article, “Film studies anno 2013: A bird’s eye view” is not yet online – but a first draft can be downloaded here snickars_hedling_first_draft.
I början av oktober ska jag hålla en keynote på Södertörns högskola och deras bibliotekskonferens, “Digital humanities – where are the libraries?”. Det finns nu en konferenssida, där man bland annat kan läsa:
Virtually all researchers use now digital resources of various kinds. The digital humanities go beyond this making more systematic use of specialist digital technologies. Scholars in humanities were practically always the main target group for research libraries. Digital technologies have the power to transform humanities research, making it easier and more efficient, enabling new ways of working, opening up new questions and creating new knowledge, or answering existing questions more fully and systematically. Discussion on digital humanities and its connection to libraries has grown rapidly in the past several years. How do the libraries face the new challenge? Are they capable of handling huge amounts of data? Do the research support services meet the researchers’ needs?
Exakt vad jag ska prata om vet jag inte – men mitt abstract (med arbetstiteln, “Doing DH at the Library – Some Suggestions & Personal Reflections”) anger följande: “Crucial for DH-research is the collaboration between academics and programmers. Using the library, humanistic researchers will, hence, increasingly expect new and sophisticated services for digital scholarship. From a library perspective expertise in digital humanities requires new skills (regarding personnel), technology, novel infrastructure, as well as increased funding. In short, libraries should engage with digital humanists – but at what level of investment? My talk will address personal experiences in working with digitized heritage at the National Library of Sweden, predominantly focusing on audiovisual and press material. In addition – as a case study of the need DH-researchers have – I will use a new research project (funded by the Swedish Research Council) on streaming heritage located at HUMlab at Umeå University. The purpose of this so called ”Spotify-project” is on the one hand to track the development of online music cultures, and on the other hand it will follow files in digital music distribution by way of digital etnographic methods.”