YouTube is the very epitome of today’s digital media culture. The platform has rapidly developed into the world’s largest archive of moving images, promising endless opportunities for amateur video, entertainment formats and viral marketing. This is the first comprehensive book to study YouTube as an industry, an archive and a cultural form. Bringing together original contributions by renowned scholars from the US and Europe, The YouTube Reader critically discusses the potentials and pitfalls of “broadcasting yourself.”
The YouTube Reader was recently re-released with a cc-license. Download the book for free here (6mb).
When the book on YouTube was released, Giovanna Fossati curated an online exhibition on a dedicated site related to the publication, entitled YouTube as a Mirror Maze.
Please visit the site here.
I programmet “En bok, en författare” på Kunskapskanalen intervjuas jag idag om boken Citizen Schein. Den fick ett överväldigande mottagande när den publicerades i våras – här finns ett axplock med pressröster. Harry Schein förefaller fortsatt beröra folk, och i intervjun med John Chrispinson talar vi bland annat om just Scheins aktualitet idag.
Intervjun med mig kan ses i UR Play här.
I samband med boklanseringen gjorde vi också en spännande sajt, ett slags webbinstalation, som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Sajten finns här.
Igår tilldelads den bok jag gav ut i våras om Harry Schein (tillsammans med Lars Ilshammar och Per Vesterlund) det Svenska designpriset i klassen redaktionell print bok. Motiveringen lyder: “En svunnen tidsepok som man vill veta mer om. Snygga bilder i en väl vald form väcker nyfikenhet och läslust.” Boken ingår i KB:s serie Mediehistoriskt arkiv som jag driver sedan några år, men priset är mest ett erkännande av det enorma arbete som KB:s projektledare Tomas Ehrnborg lagt ner på Scheinboken, men framför allt Bok & Forms Jens Anderssons lika flinka som eleganta design. Att Jens var bra visste jag – nu är han till och med bäst.
Idag sändes en längre intervju i Vetenskapsradion: Forum apropå såväl hovrättsförhandlingarna beträffande The Pirate Bay-målet liksom vår bok Efter The Pirate Bay. På KB hade radions Urban Björstadius och jag ett tämligen omfattande samtal som redigerats på ett snitsigt sätt. Det kan avlyssnas här.
Martin Aagård skrev häromdagen en uppskattande recension av boken Efter The Pirate Bay i Aftonbladet. Recensionen handlade också om Christopher Kullenbergs Det nätpolitiska manifestet, som jag hoppas få anledning att återkomma till.
Ett av de märkligaste bokprojekten som publicerats på sistone är James Bridles tolvbandsverk ”The Iraq war”. Det hela är en exakt transkription av alla artikelversioner under rubriken ”The Iraq war” på Wikipedia. Från december 2004 till november 2009 handlar det om 12000 ändringar på sammanlagt 7000 sidor. Alla omarbetningar, meningsutbyten och opinionsyttringar, alla resonemang, all skiftande statistik och alla inlägg – från ”Saddam Hussein was a dickhead” till sofistikerad geopolitisk argumentation.
Som en av nätets allra mest populära sajter är Wikipedia ett slags gigantisk, pågående kollektiv kunskapsprocess. Sajten är inte bara en arena för kunskapsproduktion, utan också en kulturell diskussionsscen av sällan skådat slag.
Läs fortsättningen av artikeln på SvD Kultur.
Med anledning av den artikel jag skrev i SvD om fildelning och behovet av en offensiv nätpolitik blev jag inbjuden att prata i Studio 1 om denna frågeställning. Tanken från radions sida var att också ha med några politiker – men tyvärr fick de inte tag i någon alls. Inslaget går att höra här.
Adam Svanell har också skrivit en recension av vår piratbok i Expressen.
Den digitala politiken var märkligt frånvarande i årets valrörelse. Individuell frihet, nätneutralitet eller modifierad upphovsrätt diskuterades knappt alls av våra partier. Frågorna lockade heller inte speciellt många väljare att döma av Piratpartiets kräftgång. Spotify förefaller löst problemet med fildelningen, det politiska användandet av sociala medier var en flopp, och kanhända är nätet inte så viktigt.
Men problemen med internets politiskt-juridiska ramverk försvinner knappast bara för att politiker inte talar om det. Ipredlagen har redan kriminaliserat en hel ungdomsgeneration, och mediebranschens lobbande för stärkt upphovsrätt, längre skyddstider och ”hårdare tag” är lika oroande som någonsin. Den enda vägens nätpolitik, garnerad med lillasinnade repressiva förkortningar som Acta eller FRA, är knappast till båtnad för fri informationsaccess, webbutveckling och entreprenörskap. För att förbli en framstående IT-nation krävs långsiktiga politiska lösningar – inte dagens låsningar.
När Hovrätten idag inleder sina förhandlingar mot The Pirate Bay (TPB) bör man erinra sig att åtalet rör så mycket mer än en påstådd virtuell gratiskultur. Det är snarare en rättsprocess mot ett socialt beteende och det slags delandets kultur som präglar, och på många sätt utgör själva grunden för nätet.
Läs fortsättningen på artikeln på SvD Brännpunkt.
In 2009 I published an article entitled, “A King without E-mail. Reflections on New Media and the Royal Court”. Now, a few months after the royal wedding in Stockholm some of the arguments still holds true.
In mid-June 1996, the Swedish royal court went virtual. Prior analogue information strategies had been deemed old fashioned, and it was time for something new – the Internet. … Soon the royal family was online with a dedicated homepage. Because of the great interest from English-speaking countries, half a year later the three sub-sites “The Monarchy in Sweden”, “The Royal Family” and “The Royal Palace” were also released in English versions at royalcourt.se. Of these, “The Royal Family” attracted most attention. Complete with colour portraits, the king, the queen and the crown princess were presented with biographical details. The entire Bernadotte Dynasty was even displayed in the form of a graphical family tree. However, visitors seeking to get in touch with the court must surely have been disappointed, as the site specifically stressed in bold letters: “We would like to point out that His Majesty the King of Sweden does not have an e-mail address.”
Please feel free to download the article here.