Min bok Audiovisuella arkiv: en svensk mediehistoria 1930–1990 är nu publicerad på bokförlaget Mediehistoriskt arkiv. Det har närmast blivit ett bokverk – 746 sidor stiligt formgivna av Johan Laserna. Vad handlar då boken om? Ja enligt baksidetexten om följande:
Arkivens mediala villkor reglerar alltid historikerns förståelse och tolkning av det förflutna; det gäller även audiovisuella arkiv – vilka dessutom har en specifik mediehistoria. Denna bok handlar om hur audiovisuella medier kom att bevaras i Sverige under en sextioårsperiod med fokus på en rad olika modaliteter: film, ljud, eter. Det rör sig om en institutionshistorik med mediala förtecken där fokus ligger på de Filmhistoriska Samlingarna på Tekniska museet och Svenska Filminstitutet (SFI), Nationalfonoteket på Kungliga biblioteket (KB), liksom Sveriges Radios (SR) många mediearkiv: Grammofonarkivet, Inspelningsarkivet, TV-arkivet. Medieformerna rörde sig inte sällan mellan dessa arkiv, ibland även inom de olika institutionerna. Arkiven samarbetade, men motarbetade varandra lika ofta; understundom gjorde de närmast förbittrat motstånd mot nya sätt att bevara det audiovisuella kulturarvet. Diskussioner och debatter, utredningar och politiska beslut kring bevarande och tillgängliggörande av audiovisuella medier resulterade till sist i bildandet av Arkivet för ljud och bild (ALB). Den statliga myndigheten ALB fick sina specifika arkivariska uppgifter och avnämare, detsamma gällde för SFI och SR. Samtidigt framstod det som egendomligt att Sverige till sist stoltserade med tre olika typer av arkiv för audiovisuella medier – vilka alla var lokaliserade på Östermalm inom en radie av sexhundra meter.
Boken är CC-licensierad och kan fritt laddas ned här:
Nästa vecka är det som bekant dags för Almedalen i Visby; själv deltar jag i två paneler arrangerade av Biblioteksbladet: En hel dag om bibliotek i Almedalen. Dels ska jag vara med i en panel om akademiska tidskrifter, dels delta i en panel om e-plikt. Den senare frågan har betydande beröringspunkter med den bok jag nyss sammanställt om landets audiovisuella kulturarv. Det tog lång tid innan staten tog på sig ett ansvar i denna fråga, och lika lång tid har det (dessvärre) tagit för att säkra bevarandet av vårt digitala kulturarv.
Det senaste numret av Biblioteksbladet har tema pliktexemplar. Det handlar främst om behovet av en reviderad pliktlag i ljuset av den digitala utvecklingen. Men i väntan på de politiska beslut som Pliktmaterialutredningen möjligen kan leda till så finns det goda skäl att fundera på erfarenheter och lärdomar kring hur mediala pliktleveranser tidigare hanterats. Jag har därför skrivit en essä om pliktlagstiftningen i ett mediehistoriskt ljus. För den intresserade finns en PDF av min text nedan.
Idag har jag hållit en föreläsning om digitala museer inom ramen för ABM-kursen Museologi: Fysiska och digitala museer i Lund. Det har handlat om relationen mellan analogt och digitalt, mellan museisektorn och public service – liksom något avslutningsvis om museer och generativ AI. För den intresserade finns mina slides nedan:
På måndag anordnar Riksantikvarieämbetet en konferens på Tekniska museet inom ramen för det digitala museilyftet – ett kompetensutvecklingsprojekt som syftar till att höja den digitala kompetensen hos museipersonal för att stödja museerna. Jag ska prata om vårt forskningsprojekt Moderna tider 1936 – med fokus på digitalt kulturarv, generativ AI och syntetiska medier. För den intresserade så finns mina slides här:
We have been waiting for someone to review our book From Big Bang to Big Data: A History of the Media – and now this is the case at H-Net Network on science, medicine and technology. Sakina Shakil Gröppmaier has written a nice review: “The book bucks traditions of academic publishing. It is a narrative, visual, and accessible read. The hardback is beautiful, bringing university-contained concepts into flowing sections accompanied by summaries of key thinkers and their concepts.” The review of Gröppmaier can be found here.
Liksom många andra svenska akademiker har jag ägnat den senaste tiden åt att skriva en forskningsansökan till Vetenskapsrådet – tillsammans med mina kollegor David Larsson Heidenblad (Lunds universitet), Annelie Drakman (Stockholms universitet) och Erik Isberg (KTH). Vi har sökt medel för en ansökan vi kallat för Silicon Valley Sweden (SIVAS) – som ska handla om nedan. Besked först till senhösten.
I Netflixserien The Playlist (2022) berättas historien om hur Spotify revolutionerade musikbranschen och blev Skandinaviens största medieföretag. Serien är ett tidstypiskt tecken på hur en ny typ av historieskrivning håller på att få fäste i Sverige: den handlar om hur techföretag och nya digitala tekniker, ofta med rötterna i Silicon Valley, har förändrat det svenska samhället. Trots Silicon Valleys stora inflytande vet vi förvånansvärt lite om hur relationerna mellan Sverige och Silicon Valley har sett ut historiskt. Idag är begrepp som ”tech” och ”start-up” vardagsmat, och företag som Spotify och Klarna självklara inslag i berättelsen om Sverige. Hur blev det så? SIVAS kommer att utforska relationen mellan Sverige och Silicon Valley mellan 1970 och 2015. Genom att vidga perspektiven från enskilda tech-genier och triumfatoriska företagshistorier kommer SIVAS ta sig an den här historien som en process vilken på ett genomgripande plan förändrade det svenska samhället. Silicon Valley förstås inte bara som en inflytelserik plats, utan som ett bredare begrepp som rymmer idéer om entreprenörskap, innovation, teknik och, i förlängningen, hela mänsklighetens framtid. SIVAS kommer att undersöka hur de här idéerna cirkulerade mellan Sverige och Silicon Valley, hur de institutionaliserades inom den växande tech-branschen, men också vid universiteten, i nya företagsparker, inom managementlitteraturen och tidskriftsvärlden samt på Tekniska museet i Stockholm. Utöver den tvärvetenskapliga forskargruppen – med forskare från kunskapshistoria, idéhistoria, teknikhistoria och medievetenskap – kommer SIVAS att innefatta en internationell referensgrupp med ledande experter på Silicon Valleys historia och en referensgrupp med svenska techjournalister och entreprenörer. Med hjälp av innovativa digitala metoder och tvärvetenskapliga perspektiv kommer SIVAS kartlägga och analysera en central, men än så länge outforskad, pusselbit i det samtida Sveriges historia.
Imorgon är det dags för den sista föreläsningen på kursen DIKA21 inom kandidatprogrammet för digitala kulturer vid Lunds universitet. Det kommer att handla om generativ AI och syntetiska medier, ställvis med fokus på ett forskningsprojekt som jag leder: Moderna tider 1936. För den intresserade finns föreläsningen som PDF nedan.
Imorgon är det dags för den femte föreläsningen på DIKA21. Det kommer att handla om Silicon Valley och dess honnörsord, moderering av innehåll på plattformar, samt algoritmisk snedvridning (algorithmic bias) med utgångspunkt i Safiya Umoja Nobles bok Algorithms of Oppression. För den intresserade finns föreläsningen som PDF nedan.
För en tid sedan publicerade jag en kortare text i tidskriften Källan som ges ut av Svenska litteratursällskapet i Finland. “Äldre texter är relativt enkla att utforska med digitala metoder, men frågan är om det idag inte är audiovisuella källor som utgör det största problemet för källkritiska principer. I de flesta bildredigeringsprogram som Photoshop finns numera inbyggda neurala filter som med ett klick ökar resolutionen på en gammal bild eller ger den färg. Förändringarna sker på pixelnivå, där AI-modeller genom mönsterigenkänning adderar de pixlar som saknas.” Tidskriften publiceras fritt på nätet – och min artikel finns här också som pdf: