Till hösten kommer jag att inom ramen för min professur ge en doktorandkurs i medieteori om 7,5 hp. Kursen är i princip klar, och det är egentligen bara beslut från prefekt som fattas. Kursen är öppen för alla behöriga som är intresserade – kursplan och schema kan laddas ned här: medieteori_kursplan_2014. Målet är att erbjuda doktorander en lika god överblick som djupgående insikter i en vital och skiftande medial teoribildning. Följer man kursplanen ska det handla om ungefär detta:
Vad är ett medium? En till synes enkel fråga – utan entydiga svar. Om medierna i dag konvergerar i digitala gränssnitt gäller det knappast 1900-talets mediala teoribildning. Den är snarare lika brokig som full av sylvassa uppslag – därtill ständigt pådriven av nya mediala kommunikationsformer. Tanken med doktorandkursen ”Mediernas teori” är att syna olika medieteorier och deras kapacitet att förklara exempelvis mediepåverkan, mediebruk eller medieutveckling. Kursen syftar till att ge ett vidsträckt panorama över olika föreställningar och idéer kring medier och kommunikation – från skrift, press, foto och film över grammofon, radio och television till dagens digitala medielandskap. Ett speciellt fokus kommer att riktas mot kritisk medieteori, ett annat mot teoretiska föreställningar kring det ”digitala”. Kursen kommer att genom olika medieteoretiska konstellationer visa på såväl brott – som kontinuiteter.
I ämnet medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet har det lysts ut tre doktorandtjänster: en med inriktning mot digital humaniora, en mot mediehistoria och en mot strömmande medier. De ingår i en större utlysning av 25 doktorander till humanistisk fakultet. Nedan finns mer information om varje tjänst som jag ansvarar för – deadline för ansökan är den sista mars. Ytterligare information finns på min institutions hemsida.
Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot strömmande medier vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper (dnr AN 2.2.1.5-255-14)
Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet söker en doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot strömmande medier. Digitala lagringskulturer har under de senaste åren snabbt förändrats i riktning mot medier i molnet. Om föreställningar om den himmelska jukeboxen utlovade musik i molnet för alla, är exempelvis Spotify idag det främsta exemplet på musikbranschens teknologiska omställning. Andra medieformer och format står inför snarlika utmaningar. Strömmande medier innebär förändringar för både produktion, distribution liksom konsumtion av innehåll – frågeställningar som är angelägna att undersöka från en medievetenskaplig horisont. I en tid när alla som äger en dator ska betala tv- och radiolicens aktualiseras bland annat gränser mellan lag och lagring, speciellt då streamingtjänster som SVT Play blir alltmer populära. Utlysningen är kopplad till Vetenskapsrådsprojektet ”Strömmande kulturarv: filförföljelse i digital musikdistribution” (2014-18), förlagt till HUMlab på Umeå universitet. Den doktorand som antas kommer att ingå i projektets tvärvetenskapliga forskargrupp. VR-projektet analyserar strömmande mediekulturer i allmänhet och musiktjänsten Spotify i synnerhet, bland annat med bäring på de digitala utmaningar som direktaccess till musikarvet innebär för minnessektorn. Med hjälp av digitala metoder och digital etnografi är ambitionen att observera filers färd genom det digitala eko-system som utgör den strömmande mediekulturens svarta låda – vanligtvis oåtkomlig för den traditionelle medieforskaren. Grundtanken är att digitalisering av medieobjekt förändrat hur de bör konceptualiseras, analyseras och förstås med utgångspunkt i de spår av information och betydande mängder data som filer lämnar i olika nätverk – från studiet av statiska musikartefakter till ökat vetenskapligt fokus på dynamiskt aktiva filer. Projektet har sin hemvist i skärningspunkten mellan medievetenskap, digital humaniora och mjukvarustudier.
Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot digital humaniora vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper (dnr AN 2.2.1.5-255-14)
Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet söker en doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot digital humaniora. Tjänsten är del i en strategisk satsning som universitetets humanistiska fakultet gör under 2014. Digital humaniora är ett snabbt växande forskningsfält som dock utgår från grundläggande humanvetenskapliga frågeställningar: Vad innebär det att vara människa i en digitaliserad värld? Hur förändras informationslandskapet när alla medier är uppbyggda av kod? Förlorar medierna sin specificitet när de konvergerar i ett digitalt gränssnitt? Mediernas digitalisering innebär också en rad samhälleliga och socio-kulturella förändringar. Som medieforskare blir det allt svårare att inte förhålla sig till digitala material och digitala studieobjekt – å den ena sidan är sociala medier och den digitala världen ett studieobjekt i sig, å den andra sidan blir alltmer empiri och äldre kulturarv tillgängligt i digital form. Det senare gäller inte minst för storskalig kvantitativ data-analys; all digitalisering innebär en form av medietransfer. Nya mediemetoder utvecklas bland annat inom det expanderande fältet för datajournalistisk, och den snabba teknikutvecklingen öppnar också upp helt nya sätt att genomföra medieundersökningar och datainsamlingar med hjälp av läsplattor och smarta telefoner. Digital humaniora är idag samlingsnamn för olika forskningsinriktningar som kännetecknas av systematisk användning av digitala verktyg och analysmetoder. Inom detta forskningsfält sker metodutveckling inte sällan med tvärvetenskapliga frågeställningar. Digitaliseringen av medielandskapet har såtillvida öppnat för nya perspektiv på frågor om tekniker och publiker, deltagande och makt, kultur och politik, gränser och materialitet, kön och etnicitet.
Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot mediehistoria vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper (dnr AN 2.2.1.5-255-14)
Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet söker en doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap med inriktning mot mediehistoria. Mediehistoria är ett internationellt expanderande fält, både inom medie- och kommunikationsvetenskap och angränsande discipliner med kulturhistoriskt fokus. Konvergens, intermedialitet, remediering och mediala systemaspekter hör inte bara hemma i vår egen digitala tid – vid varje tidpunkt i historien finns ett vidsträckt medielandskap som väntar på att utforskas. Monomediala perspektiv och traditionella mediebegrepp har här dock inte sällan visat sig otillräckliga. Med ett brett mediebegrepp kan också en rad andra kommunikationsformer utöver de traditionella massmedierna inkluderas – som utställningar, böcker, dagerrotyper, e-post eller arkiverade webbsidor. Vår digitalt omvälvande samtid öppnar för nya perspektiv på det förflutna, där mediernas historia ofta gör vår egen belägenhet mer begriplig. Den sökandes intresse för historiska perspektiv på mediala fenomen i nutid eller dåtid är huvudsaken.
Häromdagen skickade jag så äntligen in slutmanus till min kommande bok, Digitalisim. När allting blir internet, som utkommer på Volante förlag i maj. Återstår gör nu arbete med korrektur och tryck-PDF. Det har blivit en mer omfattande bok än jag tänkte mig från början. Originalmanus är nu uppemot 80 000 ord. Struktur och disposition ger vid handen en bok uppdelad i förord, inledning, sju kapitel om – överflöd, kvalitet, delande, öppenhet, information, lagring och digitalisering – samt ett efterord och kommenterad referenslista. Viktor Hertz designar, så jag vet åtminstone att den kommer att bli snygg.
Vid sidan av denna monografi har jag arbetat med ett par antologiprojekt som också kommer att bli färdiga under året. Det gäller för det första en bok som dröjt en aning, vilken ursprungligen hade sin upprinnelse i en konferens på KB i slutet av 2012. Boken borde publicerats under förra året, men är nu i alla fall snart tryck-klar. Information som problem. Medieanalytiska texter från medeltid till framtid, har vi redaktörer kallat den. Min tidigare kollega på KB, Jonas Nordin, har haft huvudansvar och en annan tidigare kollega, Otfried Czaika, fungerar också som redaktör. Boken utkommer i serien Mediehistoriskt arkiv under våren.
Det kommer också en annan mediehistoriska antologi att göra, och det i samma serie. Tillsammans med kollegor i Lund (Patrik Lundell & Marie Cronqvist) har jag under hösten arbetet med ett bokmanus som även det hade sin utgångspunkt i en konferens, denna gång om kulturhistorisk medieforskning som vi arrangerade i Lund förra våren. Även det bokmanuset börjar nu bli klart. Boktitel är ännu inte satt, men manuskriptet innehåller en hel del intressanta mediehistoriska perspektiv på bland annat skrivbord som medier, på fildelning via radio eller på själva medieforskningens historia och framväxt. Själv är jag också snart klar med min egen artikel som kort och gott heter, “Begagnade medier”. Den handlar dels om återförsäljning av gamla medier som en gång var nya, dels om mediers problematiska andrahandsvärde, och då framför allt i digital form.
Det är nu klart att min kommande bok, Digitalism. När allting är internet, utkommer i maj. Jag sitter för närvarande och slutredigerar manus. Med anledning av detta har mitt förlag gjort en intervju med mig (dom brukar göra så med sina författare), Fyra frågor till Pelle Snickars där jag berättar lite om mig själv, samt inte minst vad boken kommer att handla om.
Min förläggare Olle Grundin på Volante förlag har skrivit en rolig och illustrativ bloggpost om arbete med omslaget till min kommande bok, Digitalism. När allting är internet. “Att göra ett bokomslag hör till både det roligaste och det svåraste i processen när en bok blir till”, skriver han. “Roligt är det därför att det ju är fundamentet i den fysiska gestaltningen av boken: det ”blir” boken. Omslaget blir det vi ser framför oss när när vi tänker på boken.” I mitt fall provade formgivaren Vikor Hertz uppenbarligen 35 gånger – läs mer och se alla omslagen, Work in progress: ett omslag blir till.
Det bokmanus jag arbetat med under hösten håller nu på att omarbetas i en sista omgång. Bokens titel blir – Digitalism. När allting är internet – och mitt förlag Volante presenterade häromdagen lite mer information och omslag till boken. Boken ställer stora frågor som vilken sorts medial och kulturell process som digitaliseringen egentligen har inneburit? Hur påverkar den människor, var kom den ifrån – och vart leder den oss? Det kan låta luddigt, men min utgångspunkt är ett antal begrepp som används för att förankra, konkretisera och fortsätta den pågående debatten och diskussionen om digitaliseringens effekter inom kultur- och mediebranschen. Boken utkommer i maj 2014.
Mattias Berg på SR har gjort en serie program som handlar om robotförfattare – ett tema som är av viss relevans för det VR-projekt kring Spotify vi snart kommer att påbörja. I dagens Kulturnytt gör jag ett kort uttalande i frågan, Robotböcker sprider viktig information. Möjligen kommer det fler inslag i programserien framöver.
I am please to announce that together with my colleague, Johan Jarlbrink, we have started working with the HUMlab Media History Seminar, to be launched this fall. The idea, in short, is to historicize new media formats, contemporary digital technologies or the media history of the web – not to mention the notion of ’the digital’ itself. The purpose of the HUMlab Media History Seminar is to become an international, multidisciplinary conversational platform for scholars interested in historical perspectives on media, the ’digital’ and/or media perspectives on history. More information will follow – our sketch at present runs as follows:
Digital technology by nature always seems to be directed towards the future. New forms and formats replace older ones in a constant – and recurring pattern. Media is always already new. As a consequence technological amnesia often becomes a distinctive feature of today’s debates around ”new” media. A prevalent digital imperative, in short, reduces a number of (media)historical insights to be gained. In addition – and broadly speaking – (new) media studies has tended to focus contemporary issues, by ad large reducing media history to a scholarly neglected field. There are of course exceptions. The concept of media archaeology has, for example, during the last decade emerged as one way of addressing the history of media without the limitations of teleological media trajectories and linearities. Nevertheless, historicizing the computer, new media formats, contemporary digital technologies or the media history of the web – not to mention the very notion of ’the digital’ itself – is a to important task to be overlooked when dealing with new media technologies.
The purpose of the HUMlab Media History Seminar is to become an international, multidisciplinary conversational platform for scholars interested in historical perspectives on media, the ’digital’ and/or media perspectives on history. As is well known, the development of digital media today opens for new ways of understanding the past, but exploring media history is also a way of historicizing our current situation. The rapid digitization of cultural heritage, of historical newspapers and audiovisual media, for example, makes new research possible, with new methods. Yet, the bias of digital media is reciprocal. Like filesharing it always involves transitions moving both ways. Consequently, old media today can be understood completely different through digital media forms. In addition, with the blurring of boundaries within today’s digital media landscape – i.e convergence of both hard and software – there is a need to redefine the very concept of media itself. If media today can be reduced to lines of code – with all media analyses gravitating it seems towards software studies – a broader definition of media can also be deployed historically. It might (and should) include media forms beyond traditional mass media, such as exhibitions and panoramas, typewriters and tape recorders. With the inclusion of such formats, media history (again) alters its appearance.
The idea behind the the HUMlab Media History Seminar is, hence, to open for a wide range of topics and themes, audiences and technologies, as well as contents and contexts. Perspectives will vary and be both theoretical, empirical and/or methodological. The seminar will be held at HUMlab twice every semester – occasionally organized in co-operation with scholars interested in similar issues. Funding is secured for at least ten seminars between 2014 and 2016. International guest will dominate the seminar; invites will predominantly come from Europe – with a slant towards non-native English speakers. The first seminar will be held in September/October 2014.
One of the first days at my new job at Umeå university I did an interview with people working at HUMlab. According to it I want to find “new ways of making cultural heritage accessible to all”. Be that as it may, the interview however states a few things about my background and research profile that might be of some interest – the interview can be found here.
Jag har nu påbörjat mitt nya arbete som medieprofessor – men det mesta är sig likt när det gäller arbetsuppgifter. För egen del handlar det i mycket om att hitta nya spännande idé- och forskarkonstellationer för intressanta projekt. Jag har under många är arbetat på detta sätt, och inför 2014 har jag nyligen skickat in ansökningar för två nya bok- och forskningsprojekt, vilka på sikt kanhända leder till mer omfattande verksamheter. Det ena projektidén har jag utarbetat tillsammans med litteraturvetaren Alexandra Borg, som för närvarande är forskare på Bonnierförlagen. Vi kallar det hela “Kod(ex): bokmediets omvandling” och vi har sökt stöd för forskningsinitiering hos RJ. Projektet säger sig bland annat vilja göra följande:
Projektet tar fasta på den samtida boken – i olika elektroniska format – som en (möjlig ny) medieform. Det är exempelvis inte längre bara förlagsbranschen som sätter dagordningen för bokens framtid, utan lika mycket globalt mäktiga teknikföretag. För dem innebär tekniken oanade och oändliga möjligheter, för andra utgör den mest ett bekymrande hot. Bland de litterära bok-kramarna är den digitala rädslan för närvarande som allra störst. Somliga förläggare är aktiva motståndare till e-böcker, regeringen är oroad för att datorerna hotar läsandet, och den amerikanske författaren Jonathan Franzen har till och med liknat Amazons VD Jeff Bezos vid Antikrist.
I bokhandeln eller på bibliotekens hyllor var böcker länge ett slags singulära objekt. I digital form är de däremot (i regel) inskrivna i en teknisk infrastruktur som är lika svår att överblicka som den är angelägen att analysera. All bokproduktion idag – och e-böcker i synnerhet – är digital och beroende av hårdvara och kommunikationsprotokoll som distribuerar text som data. Dagens e-böcker, eller snarare apparaterna man läser dem på, uppfyller emellertid högt ställda praktiska krav och kan därför för första gången mäta sig med den fysiska boken. De är billiga, de har hög upplösning, är lätta att använda och har internetuppkoppling som gör att e-böcker kan laddas ner på ett ögonblick. För många e-boksfrälsta ses teknologin som ett slags ordets befriare. Pappersboken är dock fortfarande kvar; mediehistorien lär att nya medier sällan raderar äldre format – parallellitet är därför snarare den figur som präglar bokmediets pågående omvandling.
Får vi medel är tanken att anordna en serie workshops under 2014/15 – och det är också tanken med ett annat projekt jag har ambitionen att genomföra, men nu tillsammans med filmvetaren Per Vesterlund och medie- och kommunikationsvetaren Mats Hyvönen. Vi kallar det hela för “’Massmedieproblem’ – mediestudiets formering 1960 till 1980” och tanken är att lyfta fram hur, på vilka sätt och varför det blev viktigt att studera medier i Sverige. Projektbeskrivningen anger bland annat:
Under 1960-talet blir begreppet massmedia ett nytt modeord i svenskt samhällsliv. Aldrig förr hade så många plattformar baserade på så många olika medietekniker tävlat om människornas tid och uppmärksamhet. Med televisionens intåg i landet som nytt medium bredvid press och radio, med populärkulturens uppsving, och med de häftiga debatter som fördes runt filmpolitiken, fanns behov för ett språk som beskrev den moderna välfärdsstatens mångskiftande medielandskap. Massmediebegreppet var naturligtvis inte svenskt – och inte heller nytt. Men det fyllde en viktig funktion när nya frågor skulle formuleras, både inom offentlig debatt och inom vetenskap och politik.
Den terminologi som inrättades för att lösa medieproblem utgjorde så småningom stommen till en ny vetenskap – massmedieforskning eller medie- och kommunikationsvetenskap (liksom en tid senare även filmvetenskap). Än idag utgör den grund för vår förståelse av medielandskapet (trots att detta radikalt ändrat karaktär). Mediesamhällets politik tenderade ofta att ta fasta på kommunikationens formativa funktioner. Kultur och media kunde ”föra människan utöver de gränser hennes värderingar och erfarenheter tidigare satt”, som det exempelvis hette i en SOU om ny kulturpolitik 1972. Om konst, film eller litteratur kunde fungera som instrument för förändring av individers och gruppers åsikter och attityder, kunde massmedierna genom sin förmåga att väcka och skapa opinion påverka hela samhällets utformning. Men massmedierna beskrevs i regel främst som ett problem – både för samhället, kulturen, demokratin, och rentav även för människan själv.
Den nationella medieforskningens historia är faktiskt ett forskningsområde som ägnats påfallande lite uppmärksamhet. I detta projekt avser vi därför att låta olika generationers medieforskare se tillbaka på dessa formativa skeenden för svensk medieforskning under 1960- och 1970-talen. Mer information om dessa bägge projekt kommer att postas kontinuerligt här på min sida.