I veckan är det dags för bokmässan i Göteborg. Jag ska göra tre kortare framträdanden – på torsdag kväll om Boken och den analoga nostalgin, en bokrelease kring antologin Information som problem: Medieanalytiska texter från medeltid till framtid, samt en presentation på lördag förmiddag av min bok Digitalism. Det är samtliga intressanta programpunkter, men personligen ser jag nog mest fram emot att se hur vår KB-bok egentligen blev. Faktum är att det är den sextonde bok som jag publicerar. Lanseringen är dock mest tänkt som en kortare programpunkt i Kungliga bibliotekets monter.
Nästa vecka är det dags för ännu en sittning i min medieteorikurs – fokus ligger då på cultural studies. Kulturstudier är generellt ett ganska så brokigt och spretigt fält; forskningstraditionen ser sig gärna som anti-disciplinär – med lätt romantiska drag av att utmåla sig som en sorts oppositionell vetenskaplig vänsterföreteelse (en tradition som dagens företrädare knappast gjort upp med). I korthet, utgör medieanvändning och hur mediers innehåll och budskap uppfattas och tolkas kärnan i denna teoribildning (inte sällan med fokus på television).
För den som är intresserad kan föreläsningen laddas ned som pdf här: mkv_medieteori_4.
En omarbetad version av en artikel jag skrev om Wikileaks för två år sedan har precis publicerats i International Journal of Communication. Numret av tidskriften innehåller en “Special Section” om Wikileaks – en synnerligen intressant digital företeelse (vid sidan av dess märklige upphovsman) som det nu länge varit ganska så tyst om. Min egen artikel, “Himalaya of Data” inleds så här:
On January 17, 2007, the Wayback Machine’s software crawler captured wikileaks.org for the first time. The crawler’s act of harvesting and documenting the Web meta-stored a developing site for “untraceable mass document leaking”—all in the form of an “anonymous global avenue for disseminating documents,” to quote the archived representational image of the site (Wayback Machine, 2007, para. 6). The initial WikiLeaks captures, and there were additional sweeps stored during the following months, vividly illustrate how WikiLeaks gradually developed into a site of global attention. The WikiLeaks logo, with its blue-green hourglass, was, for example, graphically present from the start, and later headings at the right were “news,” “FAQ,” “support,” “press,” and “links”—the latter directing users to various network services for anonymous data publication as i2P.net or Tor. Interestingly, links to the initial press coverage on Wikileaks are kept—which is not always the case at Wayback Machine—and can still be accessed. Apparently, one of the first online articles to mention what the site was about stated: “a new internet initiative called WikiLeaks seeks to promote good government and democratization by enabling anonymous disclosure and publication of confidential government records” (Wayback Machine, 2007, para. 18).
International Journal of Communication har öppen access till alla artiklar – min text kan laddas ned här: int_journal_communication_snickars_wikileaks.
“Ett mediums innehåll är som det saftiga köttstycke som inbrottstjuven har med sig för att kasta åt andens vakthundar.” I föreläsning tre i min medieteorikurs handlar det om Marshall McLuhan (inledningscitatet) samt hans läromästare, Harold Innis. Det blir därför en hel del fokus på mediematerialitet och teknikdeterminism.
För den som är intresserad kan föreläsningen laddas ned som pdf här: mkv_medieteori_3.
I min andra föreläsning i doktorandkursen i medieteori ligger fokus på mediemodernitet och de teorier som kretsar kring denna, framför allt kritisk medieteori inom Frankfurtskolan. Moderniteten efter 1900 innebär ju formeringen av ett slags nytt kollektivt subjekt, där massmedier spelar en allt större roll. Frankfurtskolan – med tänkare som Benjamin och Kracauer – uppvisar här en återkommande mediekulturell ambivalens. I mångt och mycket handlar det om en medieteori mellan hopp och förtvivlan.
För den som är intresserad kan föreläsningen laddas ned som pdf här: mkv_medieteori_2.
Two years ago I published the anthology, Moving Data. The iPhone and the Future of Media (Columbia University Press) together with my colleague Patrick Vonderau. The other day I discovered that a number of reviews had, in fact, been published during late 2013. “A strong point of the book is that it mainly focuses on one singular piece of technology. Rather than a broad compilation of smartphone technology studies, Moving Data focuses mainly on the iPhone’s place within the mobile world”, states W. Roth Smith in a review in the Journal of Communication – moving_data_journal_communication.
In an other journal, Mobile Media & Communication, Ingrid Erickson points out that: “Like the iPhone itself, Moving Data provides a panoply of options for the interested reader. Detailed without falling into homage, this volume should appeal to technology historians and cultural critics alike” – moving_data_mobile_media. And in a third review, in the European Journal of Communication, my own article in the book is described in positive terms: “As Pelle Snickars points out … there is every sign that Apple’s ‘walled garden’ is turning into a ‘rainforest’ of apps where everything works” – moving_data_european_journal. Anyway, I am quite pleased that the book has finally at least got some attention – the introdoction to the book can be downloaded here moving_data_intro.
Min doktorandkurs i medieteori har just startat – upplägget är brett. Den första föreläsningen handlade bland annat om mediebegreppet och hur man ska definiera medier. Ur innehållet: “Det finns en mångfald av mediebegreppsliga definitioner – och de flesta medieforskare är eniga om att det knappast är möjligt att nå fram till en strikt bestämning av vad ett medium egentligen är. Trots denna relativa öppenhet kan man samtidigt konstatera – och detta gäller i hög grad svensk medieforskning – att ett formellt och snävt mediebegrepp under lång tid i praktiken hållits för självklart och dominerat både inom medie- och kommunikationsvetenskapen och inom de historiska disciplinerna.”
För den som är intresserad kan föreläsningen laddas ned som pdf här: mkv_medieteori_1.
Idag har jag publicerat en understreckare i SvD om botar, som någon på tidningen givit den vackra rubriken “Svallvågor från botar i ett hav av information”. Ingressen anger följande: “Nätet är fullt av automatiserade småprogram som kan göra allt från att skapa sonetter till att prata Yoda-språk eller imitera en fjortis. Dessa botar är en logisk konsekvens av den digitala utvecklingen, och ligger bakom oönskade fenomen som spam och uppblåsta like-siffror.” Streckaren länkas väl upp snart – men kan under tiden laddas ned här snickars_botstreckare.
I boken Återkopplingar presenteras 19 mediehistoriska texter som behandlar medieformer som skrivbord, papper, affischer, kassetter, fisheye linser, radio, telegraf, film, smarta telefoner, litografier, dagstidningar, mikrofilm, begagna de mp3-filer, krigsbyten, biblioteksbyggnader och ölkrus. I boken presenteras en rad samtida perspektiv på förflutna medier – allt i form av en icke-linjär växelverkan mellan nu och då.
Kulturhistorisk medieforskning är på flera sätt grundansatsen för boken Återkopplingar. Men vad är då kulturhistorisk medieforskning, och vilka är det som ägnar sig åt den här typen av mediestudium? Den kulturhistoriska medieforskningen har under de två senaste decennierna vuxit fram i kölvattnet av den kulturella vändningen inom de historiska vetenskaperna. Fältet kan sägas kännetecknas av en nyorientering såväl empiriskt som teoretiskt, exempelvis med utgångspunkt i ett bredare mediebegrepp, fokus på mediers inbördes relationer och på materiellt handfast mediering (snarare än svävande representationer). Som det heter i en annan nyligen utkommen bok i serien Mediehistoriskt arkiv: ”Mediehistoria kan inte längre vara en samling monomediala historier som beskriver olika mediers utveckling på ett linjärt sätt.” Snarare bör det utgöra ett forskningsområde som betonar inter- och multimedialitet. Därtill behöver relationen mellan gamla och nya medier återkommande problematiseras, inte minst med tanke på den teknologiska amnesi som ofta kännetecknar den samtida digitala diskussionen. Vår egen tids digitaliseringsprocesser lider ofta betänkligt av att inte historiseras på ett adekvat sätt.
Boken kan laddas ned här – aterkopplingar_webb_pdf – sprid och använd den gärna.

Vetenskapsrådets tidskrift Curie har nyligen publicerat en intervju med mig – Forskare följer musikfiler på nätet. En svensk forskargrupp håller på att starta ett skivbolag, kan man läsa, detta “för att undersöka hur mediekulturer sprids på nätet. Bolaget ska fungera som ett forskningsverktyg för att följa digitala musikfiler genom hela distributionsprocessen från skapelse till arkivering och uppspelning.” Det är alltid roligt att forskningsprojekt uppmärksammas – men nu är det allt hög tid att vi också börjar leverera några resultat i detta VR-projekt.